två veckor av bara varande

Jag ser jättemycket fram emot måndag och sinnesfrid i juletid, det kommer att göra oss alla (dig och mig) fina och mjuka igen!

Sedan jag gick i mål i Mexico har jag inte tränat triathlon alls. Det har varit två veckor av total avhållsamhet från pulshöjande aktiviteter. Jag mår lite konstigt utan min dagliga dos av endorfiner, för jag är helt ärligt beroende av träning för att trivas perfekt med min kropp och mina tankar. När jag inte tränar måste jag möta min skugga – mina mer dystra sidor kryper fram ut gömmorna. Mera klagomål kommer här: Jag är dessutom hungrig hela tiden, men saknar energi att laga mat. Och jag har abstinensbesvär. Först var jag väl fysiskt rent sjuk plus att en massiv jetlag kickade in, men sedan är jag allmänt seg, sliten, trött och vilsen. Lagom kul såhär innan jul, men jag tar det med jämnmod och vet att det går över väldigt snart.

fotosession nummer hundra

I veckan har vi också tagit hundra bilder till min nya bok, och jag var inte alls peppad kan jag avslöja, klagade hela tiden på att det var halt och att jag var stel och att jag inte kom in i lotusställningen och att jag såg instabil ut i hjulet och så vidare. Jag skyllde på allt jag kunde komma på. Ulrika och Nina gjorde sitt yttersta för att jag inte skulle lämna mattan. När ni ser bilderna – vet ni att mitt leende är helt fejk :-)

javajona

Min räddning är meditationen och stunderna på mattan är hyfsat sköna och rofyllda, i alla fall så länge jag bara får göra min mysiga mjukyoga hemma med Java. Det blir inget avancerat alls, men jag kan sjunka in varandet utan att det kliar exakt överallt, och jag kan faktiskt skratta lite åt mig själv och min  misär.

Visst finns det massa ljus och tinder och superstjärnor i vintermörkret, som dessa två yogakompisar. Vi har haft fest och show, och vissa kan verkligen bända sina kroppar bortom det som är möjligt.

0806_009418

Känner mig naken utan min cykel…. Joyride…. det kommer att ta tid att fixa fram en ny. Vet inte ens om jag känner för en ny cykel, älskade den gamla så himla mycket. Okej, i morgon är det måndag, ny dag, ny vecka… nya tag. Ska skicka in alla viktiga papper och bevismaterial och polisrapporter till flygbolaget i alla fall, och  hoppas på det bästa.

Tyvärr tror jag inte på tomten

Jona

Yes! Just Yoga is enough….

Ingen äger yoga. Yoga tillhör alla.

Eftersom jag skriver och publicerar mycket, tänker jag ofta på det här med rättigheter, extramycket nu när ny bok är på G. Det är intressant att följa med i den internationella debatten och hur snacket går i yogans värld. Ibland förekommer försök till kontroll och ®trademarking av begreppet yoga. Det handlar om att man vill bygga ett varumärke av ett yoganamn eller en speciell yogastil. Yoga, som är en urgammal andlig tradition, ges ett nytt spännande namn, packas snyggt och marknadsföras. Tanken är bra – att sprida mer yogaövningar till folket. Yoga är under ständig utveckling och det finns plats för alla olika yogaformer. Det är roligt med variation och modifikationer av rörelser så att de passar för alla kroppar och knoppar :-) I mina egna böcker har jag valt att säga (och det gäller även här på min hemsida) att det är fritt fram att sprida&kopiera, jag vill ju inget hellre än att förmedla yoga vidare och inspirera. Inte begränsa och kontrollera.

© Max Lawless | www.maxlawless.com | www.facebook.com/maxlawlessphotography

Vissa vill dock ”äga” sin stil av yoga och ha patent och ingen annan ska få använda yogapasset utan att betala. En världsberömd yogalärare ville patentera sin serie yogaställningar. Yogaserien finns publicerade i en bok, som är ”copyrightad”. Det juridiska slutresultatet av fallet publicerade i oktober 2015. Sorry, säger domen, boken är skyddad med upphovsrätt, men du kan inte ta patent på yoga. Ingen äger rättigheterna till en specifik serie asanas (yogaställningar):

”Yoga is not entitled to copyright protection. Yoga instructors can put together a sequence of yoga poses without fear of infringing copyrights.” (läs mer här)

© Max Lawless | www.maxlawless.com | www.facebook.com/maxlawlessphotography

Yes, så är det! Jobba och var glad! Du som yogalärare behöver aldrig vara osäker när du undervisar. Du blir inte stämd på pengar om du lär ut din favoritövning. Du delar med dig av den yoga du älskar – och vill att folk ska må bra. Du har en god intention. Yoga tillhör alla.

© Max Lawless | www.maxlawless.com | www.facebook.com/maxlawlessphotography

Det är lätt att göra rätt. Din väg är nämligen den rätta vägen. Yoga är yoga – exakt så som den passar din kropp och ditt sinne. Hela poängen med yoga är att upptäcka sin egen väg och följa den.

Med respekt åt alla!

Jona

***

© Max Lawless | www.maxlawless.com | www.facebook.com/maxlawlessphotography

  • Det finns bara ett andetag, en livskraft, ett medvetande, ett stort träd från vilket det växer många grenar av yoga. Svårigheten för oss som undervisar yoga är att hålla dessa olika förgreningar (nadis och lineages) rena. Vi gör vårt bästa för att undervisa yoga så autentiskt som möjligt, efter vår bästa förmåga, så att överföringen av kunskap är så tydlig som möjligt.
  • Vi som är skolade i klassisk yoga känner till vår bakgrund och våra rötter. Vi vet varifrån yogateknikerna härstammar och vi kan härleda övningarnas till sitt ursprung. Men vi vet också att mycket har förändrats på vägen – i mötet med väst. Vi vet att det finns många stigar upp till berget.
  • Jag har mött många fantastiska elever och yogalärare och jag har fått många fina erfarenheter genom åren. Jag hämtar min inspiration där jag kan hitta den. Jag erbjuder yoga som har sina rötter i prana vinyasa och kundalini. Det är enkelt och okomplicerat. Och för att vara extra tydlig vad gäller ”copy” säger jag oftast något i stil med att detta kommer från Yogi Bhajan, eller detta lärde jag mig i Indien… eller Wiveca visade mig, eller det här mantrat sjöng Gurudass… Jag tycker om öppenhet och inspiration. Det ska vara lätt att göra rätt.
  • Slutligen säger som Bhai Himat: ”Använd bara det som fungerar”.

© Max Lawless | www.maxlawless.com | www.facebook.com/maxlawlessphotography

 

Andrum i December

  • Se hur naturen ser ut just nu. Den är stilla – vilar och återhämtar sig. Inga fåglar flänger runt som galningar från morgon till kväll. Naturen ligger i idé och väntar in våren. Sedan vaknar den pigg och fräsch och utvilad och redo för en ny blomning. Se på oss. Vi gör precis tvärtom och går på överfart genom hela december fram till dagen efter nyår. Vi äter en pizza, kollapsar i soffan, känner oss hängiga. När vi verkligen behöver slappna av som allra mest har vi oftast inte tid att göra det. Vi kan inte koppla av för vi har inte tid att koppla av. Vi kan inte sluta gasa för vi har för bråttom för att hinna ta foten från pedalen.solnedgång
  • Det är exakt i detta ögonblicket som vi (jag, du, alla vi) behöver stanna — bokstavligt talat stanna och ta oss tid att relaxa. Pausa och låta stressen sjunka till normal nivå. Det är lättare sagt än gjort när vi sitter fast i morgontrafiken eller chefen hänger över oss som en hök. Men vad är alternativet? Alternativet är att inte stanna upp och istället låta stressnivån byggas upp och koka över, tills den sätter sig i kroppen, vilket genererar ännu mer stress, oro… osv tills dagen kommer och vi exploderar på bilchauffören framför oss eller chefen, eller vem som helst som råkar stå inom räckhåll, vår partner, våra barn, kassörskan. Eller ännu värre, vi samlar på oss och lagrar allt inombords… I dagar, i veckor, i flera år. Stressen växer och blir kronisk.

© Max Lawless | www.maxlawless.com | www.facebook.com/maxlawlessphotography

 

  • Yoga är ett bra sätt att lätta på trycket, förutsatt förstås att vi tar oss tid att yoga. Men det finns även andra vägar, som att planera in korta minimeditationer under dagen. En tyst minut där vi trycker på pausknappen. Ta gärna en medveten minut just nu, eller anmäl dig till en yogalektion och hitta en kort stund av stillhet i allt kaos. Och nästa gång när du är för stressad för att ens fundera på att ta en paus kom då ihåg följande visdomsord från mig :-)

    När livet går i expressfart — är det dags att trycka på paus!

It’s not the arrow it’s the indian

  • Helt ärligt nu ungdomar och bästa vänner av yoga och triathlon, det kan vara mycket plågsamt med IRONMAN — ibland mer, ibland mindre.

1185_083886

 

  • Målet är bara en illusion och så fort man korsat linjen hägrar en ny målgång. Min elfte IRONMAN är ingen promenad i parken direkt, men jag vill inte avskräcka någon från att jaga sina drömmar och nå sina mål, därför bjuder jag hellre på ljusglimtar än jämmer, elände och bortförklaringar.

12319373_1077812422261561_1518434795_n

  • Mantega la calma. Håll huvudet kallt och behåll lugnet. Ingen idé att hetsa upp sig lägga sin dyrbara energi på negativitet – i synnerhet i dessa mörkaste av tider. Jag bjudet på några glada ögonblicksbilder utan så mycket detaljer!

12312065_1077812198928250_1131580738_n

  • Mexico byråkrati. Resan går bra förutom att cykeln försvinner spårlöst. Polis och flygbolag är inkopplade och nu ser vi framåt. De kan få ta min älsklingscykel, dyrgrip och favoritägodel, men ingen kan stjäla mitt stabila humör.

 

12336180_1078118625564274_204083150_n

  • Nya vänner. I Cozumel är det panik att hinna fixa fram grejer på 2 dagar, det löser sig bra ändå och jag får låna en cykel av en mexikan och tävlingshjul av en brasilianare.

 

12278081_1078126752230128_1557750164_n

  • Kärlek och hejjarop. Möts av otroligt mycket värme, vänlighet och hjälpsamhet och tänker gång på gång att möten mellan människor är allting värt – mer än alla materiella ting.

 

12319401_1078117362231067_1260887839_n

  • Frank är en riddare och räddare i nöden. Han justerar cykeln så att den passar perfekt, vilket inte är helt lätt med en två nummer för stor ram – i synnerhet när det inte går det att sänka sadeln.

12325183_1078132885562848_1542100854_n

  • Special delivery. Detta är inte tequila tasting utan raw sportdryck in the making. Sex kokosnötter fyller fyra flaskor med bästa sportdrycken en kan tänka sig på tävlingsdagen.

12325354_1078132878896182_1923394212_n

  • Tacksamhet. Jag är oändligt tacksam över all hjälp och att få möjlighet tävla över huvudtaget. Tack tack tack.

1185_026753

  • Be prepared for the unexpected. Det är väldigt spännande att cykla 180km på en häst man aldrig testat förr. Det är aldrig cykelns fel…. It’s not the arrow it’s the indian.

1185_002880

  • Simningen är såååå vacker och sååå skön. Fiskar i alla världens färger skimrar under oss. Kaisa och jag simmar tillsammans hela vägen och det känns lätt. Här springer vi synkroniserat upp på rampen och klär av oss i farten efter 3,9 km simning i karibiskt hav.

12318209_1180875768608682_2118830266_o

  • Wake up and just be awesome. Kaisa och jag strax innan start. Vi tränar ihop och vi håller ihop. Mysigt att simma i stim tillsammans med sin kompis.

1185_040827

  • Cyklingen är raka vägar och härlig havsbris. Jag blir lika förvånad varje gång jag tar en ny vattenflaska — vattnet är nämligen iskallt! Imponerad över att volontärerna kan få ut kallt vatten till alla tävlanden mitt i ingenstans.

1185_039459

  • Keep on moving. Tre varv och 180 km totalt kör vi och brisen blir starkare för varje varv. Trevligt!

1185_088654

  • Direkt efter målgången — ett ögonblick av lycka som jag minns tydligt. Efter tretton timmar är jag tacksam över att vara framme oavsett min tid, mitt resultat och min prestation.

1185_058947

  • Bjuder på en bild från löpningen, här håller vi typ styrfart.

12348605_1078117922231011_1600704563_n

  • Dagen efter firar vi Kaisa som vinner sin kategori och får köra VM Hawaii nästa år. Jag är himla glad och stolt för Kaisa.

12301474_1076922465683890_4295403045771174655_n

  • Sedan firar vi födelsedag med fin roadrtip  till sydspetsen.

12336015_1077812768928193_283846190_n

  • Cozumel är verkligen en lugn stilla oas att njuta av.

12336256_1077812518928218_1577620435_n

  • Ett sista dopp i havet, sedan SOFTAR vi hemma och äter gröt exakt heeela december!

Love

Jona