Det är en lugn och stilla morgon vid floden Ganges. Jag sitter och mediterar framför en jättestor staty av Shiva i marmor. Eller är det fejkmarmor?
Shiva är en motsägelsefull karaktär; både man och kvinna, både asketisk och fruktbarhetssymbol, både skapare och förstörare, vis men samtidigt fylld av raserianfall.
Jag är uppe i Rishikesh vid Himalayas fot. Shiva är stor här. Nattetid kan man se eldar brinna som ljuskällor i mörkret. Det är ”riktiga” shivadyrkare som mediterar på nätterna. De bor i grottor, jag bor på Ashram.
Rishikesh är Indiens Hollywood. Alla gudar bor här. Det är som en färggrann film fylld av statyer och tempel. Tiggare och pilgrimer vandrar barfota på gatorna och jag kan ärligt talat inte se skillnad på uteliggare och heliga män. Jag trivs med känslan av äventyr och att inte ha så bra koll på vad som är äkta och fejk. Efter nio resor till Indien kan jag konstatera att det är totalt kaos överallt och att alla gudar är varmt välkomna.
Hinduismen är den stora moderreligionen i Indien. Det är en färgrik och komplex religiös tradition som karakteriseras av mångfald och tolerans. Rishikesh är en viktig vallfärdsplats och alla gudar bor här. Man visar vördnad för olika gudar för att få framgång inom olika områden i livet.
Man dyrkar exempelvis guden Vishnu och dess avatarer. I nutid tänker man på en avatar som en ”overklig varelse” i en virtuell värld som styrs av en ”riktig person”. Avataren blir ens alternativa jag. Traditionellt är Avatara (som betyder nedstigande på sanskrit) gudar som kommit till jorden. Avatara är en nedstigande inkarnation av guden, som tar plats i en mänsklig kropp eller i ett djur. Det var ett tag sedan jag var i Indien nu, men jag kan alltid leka att Shiva är här!
Sachara chara para purna
Shivoham Shivoham
Nityananda Swarupa
Shivoham Shivoham
Anandoham Anandoham Anandoham Anandoham
Jag är perfekt som den jag är
Jag är Shiva lyckoguden
Jag är glädje jag är fröjd