Lagd plan ligger…

-Arizona ska bli JÄKLIGT FETT! Jag är ASPEPPAD!

-Varför ska du till Arizona Jona… egentligen?

  • Jag blir tagen på sängen och sover på saken. Det blir inte mycket sömn. Känner kanske på mig att frågan är kritiskt ställd och vill försvara mig (som ett trotsigt barn). Och jag vill ju vara en hygglig, snäll och balanserad människa, inte en treåring som skapar irritation.
  • Jag kör på känsla, passion och inspiration. Och fram för allt med glädje som drivkraft. Men jag måste erkänna att jag känner mig lite mindre glad när jag måste stå upp och förklara mig. Känner mig som tonåringen i slalombacken igen som ska hem fast jag vill fortsätta åka tills liften stänger.
  • I går såg jag världscuppremiären i slalom som sändes från finska Levi – min gamla arena. Samtidigt satt jag och cyklade trainer. Kändes surrealistiskt att se ett ”tidigare liv” utspelas på TV:n samtidigt som jag i mitt ”nuvarande liv” förberedde mig för Ironman Arizona.
  • Ett slalomåk är över på mindre än två minuter. Sedan är det cirka en timmes paus till nästa åk. Jag brukade dricka en kopp varm choklad med vispgrädde innan det var dags att besiktiga banan och värma upp till nästa åk. Ironman tar en hel dag och jag dricker sportdryck. Förberedelserna är massiva. Målet är dock det samma, att komma fram så fort som möjligt. Fira och glädjas.

  • Jag vill vara en trofast person, gentemot familj och vänner och elever och klienter, men jag vill även vara trogen mig själv. Jag älskar att planera, förbereda och fullfölja saker. Gäller både yogapass och Ironman.
  • Julia kom redan tidigt på säsongen med idén att Arizona i november vore en spännande satsning. JA(!) tyckte jag och anmälde mig. Mycket vatten har hunnit rinna under broarna sedan dess. Anmälan Arizona hände innan jag kvalade till Ironman på Hawaii och hela den cirkusen rullade igång. På grund av diverse saker (som bland annat en rejält skadad och nu renoverad cykel) tvekade jag först och funderade på att ställa in, men beslutade mig tillslut för att fullfölja säsongen.
  • Eller som Janne brukar säga: ”Lagd plan ligger”. Jag gör som Java efter att ha blivit utskälld. Jag skakar på kroppen, ruskar av mig obehaget och springer vidare. Hundar är bra förebilder i hur man släpper taget om saker. Inför en stor tävling gäller det att se framåt men samtidigt vara uppmärksam på var fötterna är. Vad behöver jag göra just NU för att ta mig närmare mål? Flyget går via London. Jag ska njuta av resan och se till att få mycket vila. Nu blir det inget mer kaffe innan start :-)

  • Följ gärna med till Phoenix på din telefon genom min instastory by instagram. Jag lägger upp bilder på kaktusar, hästar, indianer, öken, sol och amerikanska bilar. Kramar, kärlek och kraft, jag är hemma och yobbar yoga och bakar pepparkakor om en vecka igen! Jag ska bara…

Arizona ska bli JÄKLIGT FETT! Jag är ASPEPPAD! Det kommer att bli såååå kuuul!

Jona

Foton av Ulrika Alden Vendelbo :-)

Ironman # 16

Livet är en resa…
Vi är alla på väg någonstans…

Hej vänner! Mitt namn är Jona. Jag är 50 år och har precis genomfört min 16:de ironmantävling. Jag vet att många av er ser mig när jag springer i mål. Målfotot på en glad Jona är dock bara en liten del av allting. Jag har kört triathlon i snart 20 år vilket är nästan lika länge som jag utövat yoga. Att jag har mycket erfarenhet betyder inte att jag inte kämpar med olika aspekter dagligen. Såklart att det är kul att gå i mål, det blir som en milstolpe, men bakom vare medalj ligger en lång story, som handlar om hur man tog sig dit och vilka motstånd (inre och yttre) man mötte på vägen.

Jag är uppriktigt glad över mitt 16:de lopp; hur jag jobbade fysiskt och mentalt för att ta mig framåt. Jag känner mig dock inte helt 100% nöjd och det är en av mina stora utmaningar (och ett slags genomgående tema) i livet, yogan och triathletandet. Jag vet att det alltid finns saker som går att utveckla och förbättra. Jag behöver också öva mig på att vara nöjd.

  • I Finland när pappa fortfarande var vid liv tittade vi på sport tillsammans. Hawaii dök upp i rutan en vinterdag när vi satt insnöade i Skogstorp. Det kändes helt obegripligt att en vanlig människa kunde genomföra IRONMAN. Från uppfattningen att det är omöjligt blev många saker möjliga i mitt liv. Man blir förvånad. Kanske att min största styrka som atlet är att jag inte låter mig slås ner av något, eller någon som inte tror på min idé. Jag oroar mig inte så mycket över molnen som rullar in utan fortsätter att röra mig framåt.
  • Några dagar innan årets världsmästerskap var vi ute och inspekterade cykelbanan. Ayse låg hundra meter framför mig och jag var glad över att få dela upplevelsen med min kompis. Vi cyklade över lavafälten och mitt i allt det svarta ”döda” lade jag märke till en röd vackert blommande buske som lyste upp vägen. I den stunden kändes allt (livet) så overkligt och jag var tvungen att nypa mig själv hårt och bita mig i kinden för att förstå att det är jag som upplever och inte bara drömmer.

Resultatet på pappret är inte är viktigt för mig längre. Hur slutet ser ut är inte så jätteintressant. Målgångar är roliga saker att se fram emot, de är slutet men också början på något nytt. Det är själva resandet som är spännande. Jag älskar att få vara i rörelse. Jag har en tävling kvar innan säsongen 2017 är slut och jag ska göra mitt allra bästa – varje steg räknas.

Tack för att ni delar denna resa med mig, tack för kärlek, pepp, vänskap, stöd och hejjarop.

Ni är alla rockstjärnor och superhjältar och jag älskar er!

Jona

Aloha Hawaii

  • Hawaii och yoga passar ihop som choklad och vanilj. Det är en oemotståndlig kombination. Jag jobbar med en helt ny yogaserie, som vi ska filma här på stranden nästa vecka. Håll utkik här på hemsidan sen :-)
  • Men låt oss tala om världsmästerskapet på Hawaii och lite om mina förväntningar på denna magiska vindpinade ö av lava, palmer och salta hav.
  • Mitt träningspass i går gick så bra att jag nästan blev lite orolig…. jag menar får det kännas så här bra innan start? I dag kändes det mer normalt igen – tungt och segt med massa fjärilar i magen. Nervöst? Ja! Men jag ser fram emot starten!
  • Ibland vill jag mäta mina krafter. Hawaii är ett test där man måste möta både sina svaga och starka sidor –kroppsligt och mentalt. På tävlingsdagen finns det ingenstans att fly från sina problem och tankar. På tävlingsdagen upptäcker man också sin inre obegränsade kraft.

  • Nu är det två dagar till start och det är inte så mycket mer att göra än att pilla med sina prylar, dricka och hålla sig i skuggan. Jag är förberedd. Jag tänker att det inte finns något nytt som kommer att dyka upp på lördagen som jag inte redan har varit med om någon gång tidigare i mitt liv. Jag kan få punktering, bli illamående, få mental härdsmälta, bli trött och ledsen, men även glad och euforisk.
  • Ironman är en fysisk och mental berg-och-dal-bana. Det gäller att åka med och ta dagen som den kommer. Med jämnmod.
  • Fram tills nu har jag tränat lätt på alla delmoment och rekognoscerat mig i terrängen. Jag har simmat i havet, men även flera pass i poolen för att bibehålla driv och teknik. I lördags gick det dessutom en tävling på samma bana med 600 deltagare, perfekt prep inför DENNA lördag.
  • Jag har cyklat banan i olika etapper och varit ute till vändpunkten. Det går hela tiden lite upp eller lite ner över böljande fält av svart lava. Håll huvudet kallt och drick!
  • Lite löpning har jag också hunnit med. Inga überlånga rundor, men tillräckligt för att hålla benen varma och hjärtat pulserande.
  • Värmen känns överkomlig, Sedan jag kvalificerade mig i Kalmar i slutet av augusti har jag badat mycket bastu :-) Jag har cyklat i ett rum uppvärmt till 34 grader och på löpband i 26 grader utan ventilation.
  • Mina mål och drömmar inför lördagen är att ha ett mentalt gött race. När jag kom i mål förra året hade jag negativa tankar. Jag kunde inte känna glädje över min prestation.
  • Glädje är nyckeln och jag har funnit den nu.
  • Starten för amatörerna går lördagen den 14 oktober kl. 07:20 hawaiiansk tid och kl.19:20 svensk tid. Proffsen startar lite före oss. Världsmästerskapet sänds live på ironman.com
  • Mitt startnummer är #817 och jag tävlar i klassen Female Age Group 50-55.

 

Mahalo! Tusen tack!

Jona

rutin och nybörjarmentalitet

Hej vänner! Det är spännande tider. Jag sitter i San Fransisco och väntar. Jag är påväg till Hawaii och mitt fjärde Ironman VM. Det är en tålamodsprövande lång mellanlandning och förväntan ligger i luften.

Jag ser flera ”fitta” atleter på flygplatsen och det känns fortfarande lika spännande och pirrigt i kroppen som första gången jag körde i Kalmar på järnåldern. Jag har jobbat hårt på att bibehålla passionen och glöden. När åren går och vi blir mer och mer rutinerade är det lätt att glömma bort det som inom zenbuddhismen kallas för ”beginners mind” … nybörjarmentalitet. Istället för att vara öppen och nyfiken på att ta in och lära sig nytt, stannar man gärna kvar och strävar efter perfektion inom det man redan kan. Man är emot förändringar. Man klamrar sig fast av rädslan för att förlora det man har byggt upp.

Men enligt min mening är det mer tillfredsställande att låta sinnet vara öppet för nya saker och nya intryck. Det finns så många synvinklar. Genom att utmana mig och prova många olika sätt undviker jag fällan att köra på autopilot. Autopilot tråkar ut sinnet. Hej Hawaii, här kommer jag. Mitt mål är att kombinera den rutinerade krigarens mod och en nybörjares nyfikenhet. Jag kommer att skriva dagbok och sätta upp bilder på min instastory. Följ mig gärna på instagram här. 

Big Love, Jona

hjärnans kemi

Rörelse gör hjärnan stark. När vi tränar skapas det godsaker i hjärnan som inger en känsla av välbehag. Jag hittar inte på detta, för forskning finns. Personligen känner jag glädje i vardagliga små ting. Och jag får fokus. Att vistas i naturen gör mig speciellt euforisk. Speciellt på hösten. Jag tror på naturens kraft och hjärtats slag!

Vad skapas i hjärnan när vi springer eller yogar? Svar: Dopamin. Dopaminet har många viktiga effekter på frontalloben (som sitter bakom pannan). Det är frontalloben och särskilt dess främre del prefrontala cortex som bestämmer i hjärnan. Prefrontala cortex är hjärnans ”chef” och dess mest utvecklade del. Förmågan att sätta upp och fullfölja långsiktiga mål istället för att bara reagera på impulsen finns där. Likaså avancerade tankemässiga funktioner som abstrakt, matematiskt och logiskt tänkande. Det är också i högsta grad frontalloben som styr vår koncentration. Man kan lite förenklat se det som att vi har mer turbulens i djupare delar av hjärnan. Längre in är det mer kaos. Frontalloben fungerar likt ett filter som tar bort brus och ställer in hjärnan på koncentration.

  • Dopamin är ett naturligt koncentraionsmedel i hjärnan som stänger av bruset. Med mer dopamin finjusteras hjärnans system av koncentration och belöning. Vi får lättara att koncentrera oss och känner större tillfredsställelse.
  • Motion är bra för koncentration då fysisk aktivitet höjer nivån av dopamin. Dopaminnivåerna ökar efter träning och ligger på en högre nivå en eller ett par timmar. Detta betyder att du upplever skärpa, fokusering och lugn efter att du har tränat.
  • Du mår bättre.
  • Du får lättare att koncentrera dig.
  • Bruset tystnar.

Varma höstkramar

Jona

  • Boktips: Hjärnstark av Anders Hansen, läkare, psykiatriker och ekonom.
    Walter Mische, amerikans psykologiproffessor