det är okej att inte alltid vara på
Nu är det okej att inte vara ”på”
November har en annan slags vibe, allt är tystare, mer stilla. Det doftar fuktig jord. Det är dunkelt i november och jag försöker acceptera det. Känns som att naturen säger: du får du lov att pausa. Nu är det okej att inte hela tiden vara ”på”.
Hinna se löve falla
..
Jag springer i Bokskogens med Jesper för att hinna se se löven falla. Naturen levererar varje gång och jag tror faktiskt på skogens helande kraft. Oavsett årstid. Man behöver inte ta sig så långt, naturen är ändå nära. När man släpper vardagens brus, hör man sitt eget inre brus bättre. Tankar dyker upp och känslor kommer fram. Det blir tydligare vad som är meningsfullt.
Ta tid till mer mys
Kan vi inte alla komma överens om att november får lov att vara den månaden när vi kollektivt låter axlarna sjunka ner från öronen, andas ut och chillar mer. Vi måste inte så mycket, vi kan istället jobba på att få in tid för mer mys!
Försöker låta bli att plocka fram kameran så att jag inte missar skogens alla dofter. Samtidigt känner jag starkt att jag MÅSTE ta fram den för att fånga minnen. Och jag blir irriterad när jag inte har med den och ser något fint. Jag har redan tusen bilder på träd ändå MÅSTE jag ha en till. Kommer att tänka på min mormors berömda ord: ”Man MÅSTE ingenting annat än dö.” Typiskt mormor att säga så, men hon menar inget illa, hon är ju från Finland. Jag menar heller inget illa när jag säger klumpiga saker, det är som att orden ibland kommer ut fel.
