Kategori: Okategoriserade

Jag tänkte berätta om min allra första yogaklass i en ocharmig industrilokal i utkanten av Malmö.

Det var inte vackert harmonisk eller särskilt “yogiskt” som man kanske tänker sig, utan det var… ja, ganska märklig faktiskt.

Jag minns att jag klev in i rummet och kände den annorlunda stämningen, det här var verkligen något helt annat än allt jag testat tidigare. Alla låg på rygg, höll andan och pumpade med magen på ett sätt som jag inte sett förut. Det var tyst, strängt, och jag kände ganska snabbt att det var lite… awkward.

Och sen kom det som verkligen fick mig att undra vad jag gett mig in på. Vi skulle alla gå in på toaletten och skölja näsan med en kanna. Min kompis Helena och jag tittade på varandra och försökte hålla oss för skratt.

Läraren, Jaana, var väldigt strikt, och vi satt där och gjorde allt för att hålla ihop det, och inte börja skratta hysteriskt. Vi kände att vi hade hamnat helt fel, men ändå… vi kunde ju inte gå därifrån. Vi kom tillbaka nästa vecka, och nästa vecka igen.

Vi hade inga yogamattor heller, utan låg på någon slags orangea madrasser. Det var tantrisk yoga, kopplat till en skola som grundats av en dansk guru, Swami något. Honom träffade vi aldrig, men hans lärjungar var desto mer närvarande, och de tog sin uppgift på största allvar.

Vi åkte till och med på ett retreat i Småland, på rekommendation av Jaana.

Och där sattes vi i arbete direkt. Vi fick börja med att tvätta de där orangea madrasserna. Min kompis och jag hade smugglat med oss snacks, vilket visade sig vara helt förbjudet. Telefonerna skulle låsas in (jag hade precis fått min första Nokia), och vi fick skriva på papper om att inte berätta vad som hände där.

Vi gick upp väldigt tidigt på morgonen och satt och stirrade in i ett stearinljus. Man fick inte blinka. Min kompis fick migrän och gick ut på toaletten, jag följde med, och plötsligt kom en av lärarna springande efter oss och sa att vi skulle tillbaka in i salen för att “möta vårt motstånd”.

Och någonstans mitt i allt detta… så hade vi faktiskt kul, även om allt kändes sååå märkligt. Vi var ju ve och fasa helt oupplysta men vi var ett bra team. Helena hade humor och social kompetens medan jag var äventyrslysten och pigg på att testa gränser. Vi hade distans.

Maten var helt kryddlös, jag minns någon slags gröt. Lök var förbjudet, men jag fick aldrig riktigt veta varför. En av lärarna som ledde meditationen satt ofta och somnade, och såg inte direkt ut som den lyckligaste personen i rummet.

Och ändå… så blev jag fångad av yogan. Jag har nog alltid haft en dragning till det som är lite extremt, konstigt och svårt, det som kräver något nytt av mig. Och det här var verkligen svårt.

Men jag åkte aldrig tillbaka.

Jag köpte dock med mig deras bok hem, och där fanns allt möjligt, bland annat bilder på en naken man och kvinna som gjorde tantriska övningar där man skulle sitta helt stilla utan att reagera eller bli upphetsad, utan istället omvandla energin till något högre.

Den boken blev senare väldigt intressant för min dotter. Jag kom hem en dag och hittade henne och en kompis mitt i någon form av experimenterande med poser ur boken.

Ja… livet. Mina båda döttrar är yogalärare nu.

Vi hade inga yogatajts på den tiden. Jag tränade i någon slags löparoutfit och flanellskjorta. Bh skulle man absolut inte ha, inte heller klocka. Det skulle vara bekvämt och avskalat. Det var alltid mörkt i salen. Ingen musik. Och passen var långa, ofta två timmar, och avslutades alltid med yoganidra och meditation. Jag hade ont i knäna men man fick absolut inte sträcka ut benen.

Men… jag är faktiskt tacksam för den starten och jag hoppas ni inte tolkar det som att jag pratar illa om mina tidiga yogaupplevelser. Det var verkligen hardcore-yoga, och senare (i andra sammanhang) fick jag svar på många av mina frågor om att “möta motstånd” och “döda egot”.

Jag vill inte göra yoga på det viset idag, men jag vet också att yoga kan se ut på många olika sätt och att alla får göra sin grej, så länge man inte skadar någon. Att det kan kännas konstigt, absurt eller lite för mycket, men att det också kan öppna upp för något som man inte tänkt på tidigare.

Jag är nyfiken och testar gärna nya yogatrender, men inget har varit svårare än där jag började.

Kanske var det just där min egen yogastil började ta form. Att jag på något sätt blev lite av en rebell, för jag känner att yoga inte behöver vara så himla strängt, svårt och perfekt. Att yoga får vara mänskligt och passa oss som inte alltid orkar hålla ihop det.

Söndag hemma och jag sitter och tänker på hur fint det är att vi har lärt känna varandra genom yogan.

Yoga kan vara helt eget och privat men det kan också vara socialt … att träna tillsammans. Ibland kan jag längta efter att få vara i min egen värld med bara naturen som sällskap. Men om jag ska vara ärlig så njuter jag mycket mer av att yoga i sällskap.

När jag gillar något riktigt mycket och känner att det ger mig liv, energi, lugn, harmoni eller någon annan bra känsla, då vill jag gärna dela med dig av just det. Det känns som att jag har hittat ett hemligt receptet på lycka som alla ska få testa! Och det är som att upplevelsen blir större när vi är fler och man känner WOW tillsammans. Och sån är jag, det är som att jag alltid vill få med andra ”på resan” och testa någon ny grej, och jag vet att jag kan vara lite för mycket PÅ och envis, inte för att jag tycker att du måste , utan för att jag vet hur mycket det kan ge … att det hjälper!

Det finns också något fint och mänskligt i att dela fina upplevelser. Och samtidigt får du vara precis den du är, i din egen känsla. Det är den kombinationen jag älskar med yoga, att det både är personligt och gemensamt på samma gång.

Jag hoppas att du känner en liten lust till nystart nu när våren är här och sommaren är på gång. Kanske vill du prova något nytt, eller att komma tillbaka efter en paus.

Min yogaplan för 2026 är inte helt färdig än, och jag försöker låta det få växa fram i sin egen takt, men jag vill ändå redan nu ge dig något att se fram emot i sommar. Och jag hoppas att du vill yoga med mig!

Först ut är gryningsyogan, midsommaryogan, soluppgångsyogan – den har många namn men för mig är det framför allt en stor stund. Det är en av mina äldsta traditioner och varje gång jag går ner till stranden i mörkret, tänder en eld och väntar in ljuset tillsammans med er, så känns det otroligt speciellt.

Det finns något väldigt enkelt i det, men också något djupt. Att få vara med i övergången från natt till dag, att bokstavligen se hur ljuset komma tillbaka, och att göra det i full närvaro. Det är också en påminnelse om rytmen i naturen, och hur vi själva påverkas av den, även om vi ibland glömmer bort det i vardagen.

Här finns inga krav, ingen prestation och inget som ska uppnås. Du behöver inte anmäla dig, du behöver inte kunna något särskilt, du behöver bara komma. Stranden är stor, och vid fyra på morgonen är vi ganska ensamma där. Det finns plats för alla, och det är gratis.

Under hela juli fortsätter vi med sommaryogan i gläntan vid Falsterbokanalen, varje måndag, onsdag och fredag. För mig är högsommaren underbar, det är då livet är enkelt, då dagarna flyter ihop och kroppen orkar mer.

Jag brukar aldrig resa bort i juli, för jag vill inte missa just det här. Att få vara hemma vid havet, möta både nya och välbekanta ansikten, se vänner komma tillsammans, ibland flera generationer, och bara få dela yoga i en ganska kravlös form.

Det är också en del av min filosofi kring yoga, att den ska få vara tillgänglig och levande, inte något man måste planera perfekt för att kunna göra. Därför är det bara att dyka upp när det passar dig. Ingen föranmälan och ingen press, du är med så mycket eller lite som du själv vill.

I augusti vill jag skapa något lite mer stilla. En mindre grupp där vi får mer tid tillsammans. Tanken är att vi ska yoga, meditera, vandra och vara ute i naturen, för att få landa lite djupare i det vi redan gör.

Jag tror att vi ibland behöver båda delarna, både det öppna och spontana, och det mer avgränsade där det finns tid att stanna upp och verkligen känna efter.

Det här kommer jag att berätta mer om längre fram, men jag vill redan nu öppna dörren lite och jag hoppas att du känner att det kan vara något för dig.

Om du känner att något av det här passar dig, så skriv gärna in det redan nu i din kalender, som en liten påminnelse till dig själv om att ta hand om kroppen, sinnet och vara i stunden:

• 21 juni kl 04:00–06:00
  Gryningsyoga på Stranden i Höllviken
  Yoga i Soluppgången för att fira sommaren och ljuset
• Hela juli
  Sommaryoga i gläntan vid Falsterbokanalen
  Måndag, onsdag och fredag kl 09:00–10:00
  Härlig yoga utomhus för kropp och sinne
• 30 augusti kl 09:00–13:00
  Yoga You Love – Lugnet vid havet med start i Skanörs Hamn
  En upplevelse utöver det vanliga med yoga, lätt vandring, filosofi och meditation

Jag hoppas verkligen att vi ses snart, på stranden, i gläntan eller vid havet.

Ok, nu kommer en ny vecka och jag hoppas jag att du hittar stunder där du får röra dig, andas och bara vara precis där du är.

Hjärtligt välkommen

Jona

Jag började yoga för att det verkade spännande, och så tänkte jag att det kanske skulle gynna min idrottskarriär. Och den här resan pågår fortfarande. Det går inte att sluta. Livet är för kort och så länge jag kan så … varför inte?

Nya utmaningar inför min 28:de säsong är att få ihop mormorlivet med elitamatörlivet och yogalivet, men det är roliga problem.

Just nu sitter jag på tåget på väg hem från Åre efter påskfirande med familjen och ser landskapet fladdra förbi. Ja, fast just nu står vi still i Mörsil på grund av signalfel. Snön har smält och tussilagon tittar fram längs perrongen. Vårvintern är en kontrastrik årstid. Det är barmark vid sjön, men snö uppe på fjället. Det är varmt på dagen, men allt fryser igen på natten.

I morse var vi ett gäng som skidade upp från Ullådalen och stekte pannkakor till frukost. Solen strålar på snön som bländar, och solglasögon är ett måste. Jag gillar att dra ut på det … att våren blir lång … följa små subtila skiftningar i naturen som jag har lärt mig att tyda och älska.

Humöret skiftar med året också, och kroppen får saker för sig, som att det redan är så ljust att jag har svårt att sova. Jag kör på ganska intensivt med allt möjligt och massa små sidoprojekt.

Ibland missar jag den viktiga röda tråden … att se framåt, att planera, att göra saker nu som ger resultat senare. Min styrka är att vara i nuet, spontan och impulsiv. En person som säger yes och hakar på. Därför är jag också sämst på att tänka långsiktigt … på det som inte ger någon vinst i nuet.

MEN jag är uthållighetsidrottare, och då behöver jag ha siktet inställt på det som kommer sen. Det tar flera månader att bygga upp konditionen till ett event. I år ska jag vara i form i september, när jag ska köra Ironman VM 70.3 i Nice. Jag behöver se till att inte bränna ut mig på vägen dit. Ta små steg …

Jag har en plan och jag försöker följa den. Jag säger till mig själv: JONA! Följ planen. Följ inte dina impulser. Haha … inte lätt. Jag blir så himla faschinered av alla unga inspirerande influensers som redan vet och kan allt, jag menar … jag har tränat och tävlat i 30 år och lär mig fortfarande saker. Rutin finns här!

Turen med frukost på fjället i morse var en sådan där impulsgrej by the way, för egentligen skulle jag ha cyklat i två timmar och styrketränat. MEN jag måste få unna mig lite och ha utrymme för improvisation. Och eftersom jag vet att jag lätt blir rastlös och hoppar på roliga projekt i stället för att följa planen, så har jag nu planerat min säsong 2026 så att den finns på papper, men att det också finns utrymme för impulser på vägen mot VM.

---

Säsongen 2026 för Jona Dahlquist, PRO AM triathlete

April och maj
Fokus på styrka och att bygga uthållighet. Det kommer att bli mer cykling från och med nu för att palla bergen i Nice. Jag har anmält mig till några lokala löptävlingar för att träna på att tävla, för jag blir väldigt uppskruvad när jag ställer mig på startlinjen. Jag behöver träna på att vara lugn och följa min plan.

Juni och juli
Nu börjar en intensiv träningsperiod som inkluderar mycket havssimning och även jobb med härlig sommaryoga. Jag prioriterar att cykla i backar genom att ta mig runt till Skånes alla åsar. Det blir ett kul projekt! En triathlontävling blir det också på nationaldagen.

Augusti och september
Hjälp … så här långt kan jag knappt tänka. Men nu börjar den mer seriösa träningen i tävlingsfart för att toppa formen perfekt till VM i Nice den 12 september. Efter det tar jag en paus för vila, hopp och lek.

Oktober
Efter pausen tänker jag surfa på vågen och hoppas att formen håller för en sista tävling i Grekland i slutet av månaden. Det blir ett kul säsongsavslut!

Önskar migsjälv lycka till! Följ planen Jona, inte dina impulser!

Jag har tänkt mycket den senaste tiden, särskilt efter att vi precis har avslutat en yogalärarutbildning med ett gäng fantastiska yogalärare. Jag blir liksom återigen påmind om hur mycket som händer när vi får tid och plats att yoga i en prestigelös och upplyftande miljö.

Något fint och nytt växer fram under den här resans gång och jag tror att det beror på att vi börjar lyssna inåt istället för att pusha, prestera och söka någon typ av ouppnåelig perfektion.

Jag vill inte att du ska bli en mainstream yogalärare utan att du ska få hitta Din Yoga, den som känns rätt i kroppen och som du vill dela vidare. Här utvecklas vi genom nyfikenhet, glädje, trygghet och att få vara lite ifred från vardagen är en stor bonus. Det är den här känslan jag vill ge utrymme för …

glädjen
gemenskapen
den personliga utvecklingen

Yogalärarutbildningen startar igen hösten 2026. Vi träffas fyra helger under ett år med onlinemöten och egen praktik däremellan Vi gör en utbildning i fyra delar:

Aktiv yoga
Lugn yoga
Inre yoga
Din yoga

Du får uppleva många olika yogaformer men framför allt tid att känna efter
vad som är din. Sedan 2009 har jag utbildat över 300 yogalärare och det finaste jag ser är när någon börjar undervisa från sitt eget hjärta. Kanske är det din tur nu.

Du är hjärtligt välkommen precis som du är

Läs mer här:
https://yogajona.se/yogalararutbildning/

Var där i helgen och tränade med kompisar och jag blev återigen påmind om hur mycket jag verkligen älskar den här platsen. Det är en känsla, en vibe. Nästan lite som på Mallorca.

I höst är det dags igen, men den här gången med fullt yogafokus istället för triathlonfokus.

Jag är på Yoga Games i Båstad 13–15 november, och jag hade tyckt det var så fint om vi blev ett stort gäng som åker dit, yogar, njuter av naturen och bara hänger tillsammans en hel helg.

Tänk havet, energin, människorna… och att få en helg full av yoga, musik och mindfulness.

Jag håller klass igen!
November Mood – en musikalisk yogaresa.

Vill du med så har jag en kod: yogajona som ger 15% rabatt på allt.

Hoppas vi ses där
Mer info kommer när det närmar sig.

Yoga You Love

Jona