Jag ser jättemycket fram emot måndag och sinnesfrid i juletid, det kommer att göra oss alla (dig och mig) fina och mjuka igen!

Sedan jag gick i mål i Mexico har jag inte tränat triathlon alls. Det har varit två veckor av total avhållsamhet från pulshöjande aktiviteter. Jag mår lite konstigt utan min dagliga dos av endorfiner, för jag är helt ärligt beroende av träning för att trivas perfekt med min kropp och mina tankar. När jag inte tränar måste jag möta min skugga – mina mer dystra sidor kryper fram ut gömmorna. Mera klagomål kommer här: Jag är dessutom hungrig hela tiden, men saknar energi att laga mat. Och jag har abstinensbesvär. Först var jag väl fysiskt rent sjuk plus att en massiv jetlag kickade in, men sedan är jag allmänt seg, sliten, trött och vilsen. Lagom kul såhär innan jul, men jag tar det med jämnmod och vet att det går över väldigt snart.

fotosession nummer hundra

I veckan har vi också tagit hundra bilder till min nya bok, och jag var inte alls peppad kan jag avslöja, klagade hela tiden på att det var halt och att jag var stel och att jag inte kom in i lotusställningen och att jag såg instabil ut i hjulet och så vidare. Jag skyllde på allt jag kunde komma på. Ulrika och Nina gjorde sitt yttersta för att jag inte skulle lämna mattan. När ni ser bilderna – vet ni att mitt leende är helt fejk :-)

javajona

Min räddning är meditationen och stunderna på mattan är hyfsat sköna och rofyllda, i alla fall så länge jag bara får göra min mysiga mjukyoga hemma med Java. Det blir inget avancerat alls, men jag kan sjunka in varandet utan att det kliar exakt överallt, och jag kan faktiskt skratta lite åt mig själv och min  misär.

Visst finns det massa ljus och tinder och superstjärnor i vintermörkret, som dessa två yogakompisar. Vi har haft fest och show, och vissa kan verkligen bända sina kroppar bortom det som är möjligt.

0806_009418

Känner mig naken utan min cykel…. Joyride…. det kommer att ta tid att fixa fram en ny. Vet inte ens om jag känner för en ny cykel, älskade den gamla så himla mycket. Okej, i morgon är det måndag, ny dag, ny vecka… nya tag. Ska skicka in alla viktiga papper och bevismaterial och polisrapporter till flygbolaget i alla fall, och  hoppas på det bästa.

Tyvärr tror jag inte på tomten

Jona

  1. Befriande att läsa att du också kan dippa. I mina ögon kommer du alltid vara en stark, vacker och på många sätt inspirerande idrottskvinna – och en varm och härlig människa, en sån det finns få av! Kram

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.