Hur kan det komma sig att jag vaknar ur min slummer och börjar hålla koll på statistiken nu helt plötsligt? Japp, jag har spottat i nävarna, bytt batteri och monterat på hastighetsmätaren på cykeln igen. Jag har för vana att sluta använda prylarna så fort batteriet tar slut. Nu sitter jag och firar mitt nya rekord med en het brygd gjord på Rooibos, rabarber och vanilj. Jag har aldrig i mitt liv cyklat så långt helt solo faktiskt. Började i Skummeslöv norr om Båstad och avslutade i Höllviken. Sist jag cyklade till Båstad tog jag skogsvägen, in i landet över Söderåsen, nu tog jag sjövägen hem längs med kusten. Slickade vattnet nästan hela vägen förutom när jag skulle runda Barsebäck. Vilka vackra platser jag fick skåda. Totalt nyförälskad igen. Det blev lite kringelikrok och improvisation utan karta, men jag tänkte att så länga jag har havet till höger och vinden mitt i tredje ögat (i pannan… sydlig vind) så hittar jag hem. Kom i väg sent, så solen var redan glödande när jag gled in genom Hölle. I Båstad var det tennis by the way. Puss!