Hemma är ändå härligast. Skånsk bokskog är frodig som den bästa djungel. Man kan roa sig under löpturen med att lyssna till prasslet och leta vilda djur och småkryp. I morse var det mest sniglar, men de var riktigt välgödda och fina. Första september och fortfarande otroligt grönt. Inte en människa så långt ögat kan nå, bara tyst hemlighetsfull dimma och mörkt djup grönska. Känner mig väldigt futtig bland alla stora starka stammar. Känner mig lika liten som snigel.
När jag sprungit klart passar jag på att krama ett träd en liten stund. Känns jäkligt gott. Tror att det gynnar återhämtningen, så att jag slipper träningsvärk efter ”backrycken”. Trädkramning är underksattat som återhämtning tycker jag. Indianer är bra på det. Prova själv och känn effekten :0)
Grönt e skönt- sova nu.
Jona
Vilka underbara bilder på en underbar morgon! Vad jag önskar att jag bodde i Skåneland så jag kunde vara med på din yoga.
Som den Vata jag är vore det nog bra för mig…Men löpningen, skogen och naturen jordar mig så jag inte svävar iväg allt för högt. ;-)