På fyra dagar har vi egna groddar i detta slarviga hushåll, där jag tidigare misslyckats med “sköljningsprocessen”. Världens enklaste grej för vissa, kräver ansträngning för mig. Glad som en småunge när jag fick toppa salladen med ren livskraft.

Inte lika glad när jag missade ett möte med en vän. Fick en liten diskret fråga i mobilen: “Jag är hos dig nu, kanske blev det ett missförstånd”. Själv satt jag på cykeln i godan ro intet ont anande. Visst fan! Kära söta fina! Förlåt förlåt förlååååt!!  Det var verkligen inte min mening att glömma dig. Ibland lever jag lite väl mycket i nuet, och att vara närvarande i nuet kan skörda sina offer.

Dagen slutade lugnt och balanserat. Vi fick njuta av denna vackert glödande solnedgång över Falsterbokanalen. Lägg märke till den mycket lyckliga surfaren till vänster i bilden.

Tack för tålamodet.

Jona

  1. jag har alltid groddburken i gång. kan knappt leva utan mina groddar. Ska jag vara ärlig är jag lite småpervers där. Glufsar i mig dem innan jag ens fått dem ur burken.Undra vad jag har brist på? ;-)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.