Jag är redo, låt hösten komma. 10 km i Torup och inte ett orange löv att beskåda, bara krispigt frodigt grönt och magiskt trollskt. Det enda som minner om höst är fjolårets prasslande löv under fötterna. Letar efter den perfekta platsen för en fotosession som är planerad med teamet för “tvåan” så fort skogen brinner. Hittade istället en fotograf, självaste legenden Kjell Wihlborg, klubbkamrat, som startade Yddingeloppet för 41 år sedan. Kjell var också ute och rekognoserade terrängen och jag fick veta att slutet av oktober är bäst för höstsymfoni. Avslutade med 4 st backintervaller eftersom jag bara inte kan får nog av skog….
Oj vad längtan blev stor ut till Bokskogen nu.
Skogen är där jag får kraft. Utan den skulle jag dö här i 08:a land. bergen i Albuquerque, NM (USA) är mitt element och jag längtar alltid, alltid dit. Sådär så det gör ont i magen bara jag tänker på det… Orange är min favoritfärg. Så som bergen i Albuquerque ser ut på kvällen när solen går ner. :-)
Tänk att du träffade Kjell. Jag har kutat Yddingen flera gånger! (Men det är några år sedan…)
Det är ju helt fantastiskt att du ska till Albequerque Ingmarie! Jag har sprungit där runt runt den där collegeparken, som jag just nu inte minns namnet på, de håller en off-road informell tri-tävling där ibland, och blivit fängslad av Coyote som nosar runt i bäckravinen.