Mediterar och springer en runda  för att samla kraft och ladda, sen är det frukost, cykling och Viva Espanha tills läggdags. I dag har det klättrats i de sjukaste serpentiner någonsin, en klättring som varade i all oändlighet, med helt fel utväxling på min cykel dessutom… men med lite sisu är vi lyckligt framme i nästa vita by på kartan. En bild förmår aldrig fånga dofter, lutning, svett längs ryggen, örnen som kretsar ovanför, strålkastare av sol, minimyskoxarna vid väggrenen, känslan att färdas från botten till toppen ovan molnen, syrsor, tusenfotingar, ödlor som ilar mellan cykelhjulen.

Mytisk kväll. Nu hör jag en kattugla hoa i månskenet utanför hotellet. Tack älskade Pappa Ornitolog för att du lärde mig höra sånt.

Hasta!

Jona