Undrens tid äro icke förbi. Efter två klocklösa långa år hittar jag migsjälv åter på en löparbana med darriga ben och pumpande hjärta. När jag glatt lallande vaknar ur min törnrosasömn och mysiga yogastund och intet ont anandes tittar på dagens dos från coach ser jag det svart på vitt: Aerobic Run Test. Läser femton gånger för att fatta. Menar du allvar? Ska jag kuta på tid och puls mitt nu när hösten ligger som en våtvarm filt runt den Skånska åkern. Ok! Sluta böla börja kuta. Lika bra att sätta upp ett rejält mål också tänker jag. Och en bra belöning. När jag lyckas får jag köpa nya löparskor. De oranga är slitna, skavda, saknar studs och härstammar från forntiden när jag hade sponsor.
Och så en återställare på det. Så här snyggt brun nyans blir det när man blandar machesallad, hallon, äpple, rå hampa o kanel! På toppen tornar lite rester från gårdagens fika med vännerna i skogen.
Argh! det där, det är en tillställning med skräckblandad förtjusning! var det kul? :-)