“Man skulle nästan kunna bli religiös”.  Precis när vi träder in genom porten till katedralen möts vi av ett mäktigt crescendo. Det känns som att det ligger en regissör bakom det hela. Check check, nu kommer familjen Dahlqvist in genom dörren. Släpp fram solisten! Vi helgar helgon med en visit i Lunds Domkyrka på alla helgons dag. Nåja, sanningen är snarare att vi råkar gå förbi och får ett infall. Det pågår repetition inför kvällens Requiem och musiken berör och griper tag i mitt hjärta. Akustiken är mäktig och förstärker effekten av pampighet. Mediterar och tänker att glädje, frid, harmoni och djupare innebörd inte går att finna där ute eller någon annanstans utan bara inuti oss själva. Inuti hjärtat. Efter en stunds andakt går vi ner i kryptan, snackar en sväng med de döda och kollar in jätten Finn. Kul inslag med hedniska symboler mitt i det heligaste. Blir nostalgisk och tänker på tiden när jag som ung arkitektstudent satt och skissade skuggor i timmar. Jesper funderar vad som kan krävas för att få “ligga här” och om man kan snacka till sig en viloplats i domkyrkan hos kyrkorådet. Tror inte det.

Ta vara på helgen släpp fram hjärtat i ljuset.

Jona