Vi fick bevittna ännu en sagolik soluppgång och jag var bara tvungen att kvickt hoppa upp från poolen mitt i serien för att föreviga det hela. Kalla det dålig fokus, men jag bara tappar andan och av naturens storslagenhet ibland. Tappa andan gjorde jag även senare i dag. Efter simpass och frukost var det dags för träningstävling. Fuerteventura Super Sprint med Polarna. Otroligt seriöst minsann. Och när sträckan är kort får man ta i. Vi simmar i havet, där vågorna hunnit jobba upp sig och bli riktigt stora, såpass stora att jag lyckades rulla ett varv och skrapa av mig simglasögon mot botten. Något omtöcknad var det språngmarsch upp till cykeln… och ja… cykla. Jag kände mig ringrostig hela loppet och fick inte till det där riktiga fart-flytet, men riktigt kul var det. Kändes som nyhetens behag. På andra varvet löpning svävade en gasell på långa ben förbi mig i infernaliskt tempo. “Looking good”, ropade hon. Denna kvinna var inte med på tävlingen utan tränade “bara” löpning, tur för mig, annars hade jag blivit totalt knäckt, nu blev jag bara halvknäckt. Jag har gått runt med en slags mental blockering sedan Ironman Hawaii och notoriskt vägrat tävla. Nu verkar den trenden vara över och jag älskar att leka vinnare igen. Avslutningsvis vill jag rikta ett stort tack till de fantastiskt snygga och trevliga funktionärerna längs med banan.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.