trädet ger balans

Denna termin har vi ofta börjat yogapasset med en serie stående övningar. Jag kör även mycket stående när jag har yoga med sportiga människor. Man kan göra det lite var som helst; på grus, gräs eller asfalt. Att stå och yoga funkar nämligen bra med gympadojjor på och det blir dessutom en mjuk&fin övergång mellan att träna idrott och att utöva yoga. Inom yoga har vi ett mer mjukt förhållningssätt till oss själva och vår kropp. Inom idrott använder vi gärna både piska och morot för att bli snabbare.

5 vindmöllan a

Stående ställningar är bra för att återskapa balans i kroppen. Balans är bra att ha! I synnerhet när det är halt och isigt ute i verkligheten. Tänk på att hålla blicken stilla och fokuserad på en punkt. Känn att balansen sitter i magen. Andas lugnt med fullkomliga djupa andetag. Håll fokus.

trädet

Trädet är en bra början. Stå på ett ben. Lyft upp foten och placera den mot vristen, knäet eller ljumsken. Håll handflatorna mot varandra mitt framför bröstet (i pranam mudra). Fäst blicken på en punkt i horisonten, eller på marken en bit framför kroppen. Håll kontakt med magen och andetaget. Andas 5 djupa lugna andetag. Sträck upp armarna och andas ytterligare 5 djupa andetag. Kom ut ur ställningen och upprepa sedan övningen med det andra benet.

Lycka till med balansen!

Bilder från Bergsturen

Hej hej! I dag har det varit fredagsmys på hög nivå.

Här står jag och försöker se oberörd ut. Sanningen är att benen, som är skickligt bortklippta av fotografen, känns som typ gele. Tänker att när man klättrat upp till toppen ska man ta sig tid att njuta av utsikten och inte bara rusa vidare till nästa topp.

Mäktigt med molnen i toppen och havet i botten. Vi har tagit oss nerifrån havsnivån över bergen upp hit några gånger nu.

Dagens glada hjälpryttare framifrån….

… och bakifrån

Och mitt i en liten bergsby står en åsna och tar det väldigt lugnt.

Mycket nöje! Nästa vecka är det yoga på hemmaplan igen.

Jona

 

Fuerteventura Fresh & Loose

Träningstävling i lördags. Sim i hav, spring upp, av med våtdräkt, cykla två varv, spring runt några golfhål. I mål på under en timme. Knappt en tiondel av en Ironman och ingen prestation att hänga i julgranen, men jag lyckas släppa min mentala “jag-vill-inte-tävla-spärr” och det känns befriande. Här är några fina foton som Lina tog. Jag har granskat dem kritiskt och tycker jag ser mer sprallig& lat än hård & fokuserad ut, men jag ser också klart och tydligt att jag är ganska glad & fri. Jo, jag ser tung ut, i synnerhet bakifrån, men jag är 43 freakin’ år och rockar fortfarande den här sporten. Det gäller väl att vara sann mot sin natur. Lev fritt.

joggar ner

Två heta veckor senare är jag redo att återvända till yogajobbet på hemmaplan. Summerar en ohyggligt massa bra träning. Lever mycket av mitt liv genom rörelse och undervisar varje dag med hjälp av kroppen. På Fuerteventura har jag fått möjlighet att vässa den inför vintern. Det är dags att dela med sig. Vi ses i lilla salen på Formtoppen Höllviken Måndag klockan 20:10. Varmt välkommen!

Jona

Uppskattar att jag fått möjlighet att spendera mysig tid med familjen, prata i timmar med begåvade Ingmarie – en osinande källa av livsvisdom, träna med triathlonförbundets läckra pojkar och Lina, som offrade sig vid poolkanten med tekniktips. Njutit av yoga med Linda & Co och fika på balkongen. Blev peppad av “Crazy- Simmy”, som tycker att löpterrängen är perfekt och precis lika bra som “hemma”. Och slutligen en bergsget. Over and Out från Fuerteventura.

surfcykling

Kändes ensamt att cykla iväg i morse samtidigt som vännerna-triathleterna tog bussen till flygplatsen. Vemodet högg tag i hjärtat första timmen, men i takt med att vinden tilltog och solen stekte, kom jag småningom i balans igen och kunde njuta av min solocykling. Rida på vinden, surfa på vågen.

Tog ett annat håll och en helt ny väg och hittade ett blått paradis. Omvägen visade sig vara värd varenda meter, motvind, timme och backe. Jag vill bli surfare när jag blir stor.

en soluppgång och en träningstävling

Vi fick bevittna ännu en sagolik soluppgång och jag var bara tvungen att kvickt hoppa upp från poolen mitt i serien för att föreviga det hela. Kalla det dålig fokus, men jag bara tappar andan och av naturens storslagenhet ibland. Tappa andan gjorde jag även senare i dag. Efter simpass och frukost var det dags för träningstävling. Fuerteventura Super Sprint med Polarna. Otroligt seriöst minsann. Och när sträckan är kort får man ta i. Vi simmar i havet, där vågorna hunnit jobba upp sig och bli riktigt stora, såpass stora att jag lyckades rulla ett varv och skrapa av mig simglasögon mot botten. Något omtöcknad var det språngmarsch upp till cykeln… och ja… cykla. Jag kände mig ringrostig hela loppet och fick inte till det där riktiga fart-flytet, men riktigt kul var det. Kändes som nyhetens behag. På andra varvet löpning svävade en gasell på långa ben förbi mig i infernaliskt tempo. “Looking good”, ropade hon. Denna kvinna var inte med på tävlingen utan tränade “bara” löpning, tur för mig, annars hade jag blivit totalt knäckt, nu blev jag bara halvknäckt. Jag har gått runt med en slags mental blockering sedan Ironman Hawaii och notoriskt vägrat tävla. Nu verkar den trenden vara över och jag älskar att leka vinnare igen. Avslutningsvis vill jag rikta ett stort tack till de fantastiskt snygga och trevliga funktionärerna längs med banan.