“Jag är glad att jag lever… och eftersom jag lever så måste jag också se till att leva… annars är det ju ingen meningen med det hela”. – Citat av min nya polare på gymmet.

Jag skulle “bara köra lite styrka” och jag är otroligt tacksam att jag gjorde det. Jag fick nämligen chansen att samspråka med en mycket vis och mycket gammal man, som tränade på ordination av sjukgymnasten. Vi satt på samma bänk en stund, ett fint möte mellan styrketräningsmaskiner. Rörd till tårar över att få höra hans berättelse om glädje, sorg och “comeback” efter operationer. Min comeback känns löjligt futtig i jämförelse, men ingen har mått bra av att jämföra sig med någon annan än sig själv, så jag lägger ner direkt. För min del handlar denna veckan helt om att VILA kroppen. Har tränat strukturerat ända sedan oktober och nu kunde hjärnan tänka sig en vecka av rekreation. Planen är att ge kroppen chans återhämta sig och istället låta de inre demonerna komma upp till ytan och härja. Demoner jag annars med lätthet springer ifrån. I morse var jag “bara tvungen” att blöta baddräkten lite, just nu känner jag mig bara en aning småirriterad, men annars är allt grönt. Har inte helt krupit ur skinnet än och har lyckats hålla alla yogaklasser utan att bita mina elever. I morgon ska Josse och jag på SPA. Det ska bli intressant. Jag ska fram för allt passa på att leva ännu en dag som att det inte finns någon morgondag.

Fridens.

Jona

  1. Vilket härligt citat! Något att tänka på nu när jag ligger nerbäddad och sjuk och tycker livet är trist. Det är ju himla tur att det finns laptopar och internet =)

Lämna ett svar till Jessica Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.