Att komma till torget i Petra är att komma till paradiset. Första gången trodde jag inte det var sant. Njutande cyklister överallt. Man fick stanna och ta en paus mitt under träningspasset. Det serverades saftiga skolmogna apelsiner, oliver, peperoni och annat smått&gott och stärkande. Min fostran fram tills dess var att träna non stop och på sin höjd klämma en svettig illasmakande energikaka i farten för att orka sista biten hem utan att krokna fullständigt. Nu har jag fullt ut anammat Mallorcastilen med massa mys och mingel mitt under passet.

Livet är inte lättare för att solen skiner, men det är bra mycket skönare när man cyklar. Vädret är som bekant inget vi kan påverka hur mycket vi än kämpar och knyter näven. Det går upp och ner, det regnar det skiner och livet fortgår ändå med full växtraft.