Jag känner hur en smula vemod rullar in i mitt sinne så jag rullar ut cykeln bland mogna rågfält och grånande vete. Gnolar på en visa och skyndar mig att älska för dagarna mörknar minut för mint. 2 timmar mjukar upp benen fint efter gårdagens löprunda och min hjälpryttare är glad, så allt är bra och som det ska vara.

En lätt morgondimma dröjde sig kvar i gläntan under yogan i morse och luften kändes syremättad i lungorna. Vi hade en mysig avslutning och nu börjar min semester. Jag vet inte riktigt vad jag ska ta semester ifrån och antagligen blir dagarna som de brukar, en stilla ström av springa, cykla, simma, yoga, meditera, skriva. Fast på annan ort. Jag har så smått börjat inse att om boken ska bli klar i tid, så måste jag sluta fjanta nu.

Puss o gonatt

Jona