Vi cyklar förbi en man med häst och vagn som sjunger högt och ljudligt och hjärtskärande vackert vemodigt. Påminns att hösten är på intågande även här. Jag ville bli zigenare när jag blev stor. Fascinerades av kvinnorna med långa kjolar och svarta flätor, som jag pratade med på stallbacken hemma i Finland. Att cykla förbi zigenarläger är inte bara elände och misär, det finns mycket livskraft, glädje och kultur och skitungarna leker vilda lekar precis som alla andra fria barn. Mitt hjärta öppnas på vid gavel och vi vinkar glatt till varandra i farten. Just nu kan man skörda apelsin, äpplen, granatäpplen, vindruvor m.m ätliga växter vid väggrenarna och det finns en human regel som tillåter zigenare att skörda allt som ”hänger utanför tomtgränsen”.

Snart har jag cyklat på exakt alla vägar mellan Spanska gränsen och Faro, men ibland hittar jag små nya spännande sträckningar. Här en bördig dalgång med nästan uttorkad flod och ännu en bygata.

Jona