Alla vi möter utkämpar en inre strid som vi inte vet någonting om. Så var snäll!

Bild på dagens lunch. Grönkål, salt och vatten. Koka ihop och mixa. Inget mer. Ganska gott och säkert också grymt nyttigt, men jag är verkligen inte duktig alls för att jag äter grönkål. Dessutom blev jag knappast ens mätt :-)

Seriöst alltså. Jag menar verkligen inte att kritisera den som älskar kött, bara att inspirera till att äta mera värmande och god soppa. Kanske testa en grön måndag emellanåt!

Att vifta med sitt pekfinger och förhärliga sig själv är otroligt ohärligt. Det finns de som tycker (i smyg) att de är rätt speciella, märkvärdiga och upplysta i jämförelse med andra. Men den som är upplyst är samtidigt djupt ödmjuk och förstående, snäll och förlåtande och ser alla som jämlika.

Jag tycker det är oerhört pinsamt varje gång när jag märker att jag faller dit. Skyller på att min mening är att inspirera, även fast det ser mer ut som att jag leker duktig.

Jesper med vilda valpen Java. Jesper är familjens ödmjuka, aldrig att kan skulle förhärliga sig själv – fast han är den som jobbar osjälviskt – med att hjälpa andra.

Man är inte så himla märkvärdig bara för att man äter grönkål eller spenat, går på intermittent fasta, jobbar 24-7, utövar yoga, skänker katastrofpengar eller strider för de blinda katternas rättigheter i samhället.

Bilden är tagen på väg till jobbet i Trelleborg i morse. Jag har ingen prestige alls när det gäller vägval. Och ärligt talat, jag är inte upprörd över att mina vänner super, röker, knarkar, är otrogna och glömmer bort att ringa sin mamma på hennes födelsedag. Solen går upp i alla fall. Den kreativa kraften dömer inte någon. Det är mänskligt att röra till det för sig i livet med jämna mellanrum.

Min man Janne fyller 50 den första advent. Hurraa älskade mannen min! Vi ska fira och jag har hittat på världens bästa gåva. Alla har sin plats på detta jordklot, alla gör vi så gott vi kan. Eller som man säger i hemma Finnskogarna: ”En gammal man – gör så gott han kan”.

Josefin och Julia är sprudlande och ofta sugna på att debattera och jag älskar när det talar från hjärtat om saker som berör.

Själv är jag är ingen fanbärare, jag har aldrig protesterat högljutt, för jag är en stillsam tillbakadragen person som tänker hellre än pratar. Äsch – i själva verket är jag otroligt konflikträdd, men OM jag skall skriva något på ett plakat en vacker dag, så skall jag skriva följande:

Sluta upp med att döma, klaga och kritisera andra. Titta istället på dig själv.

Alla vi möter utkämpar en inre strid som vi inte vet någonting om. Så var snäll! Alltid!

Och tillsist en bild på vår senior. Jackie Onassis.

Jona