Jag kombinerar gärna nytta med nöje, annars blir det inte så mycket tid över till nöje…

Jag har avslutat en period av intensivt tävlande med tre halvironman på bara två månader. I Mallorca kom jag trea, i Helsingör kom jag också trea och nu Jönköping – ja där vann jag. Jättekul, verkligen, men jag skriver inte för att lyfta fram mina resultat, utan för att jag vill förmedla att jag för varje tävling har jag känt mig liiite starkare och starkare. Och att träning lönar sig.

Just nu är jag hyfsat bekväm med att cykla 90km och springa 21 km direkt efter det, och jag är jätteglad att mina mentala problem i form av oklar irritation, omotiverad oro och social stress, som jag brottades med under halva vintern och våren, nu börjar ge med sig på riktigt. Jag är inte helt hundraprocentigt återställd än, och är jag fortfarande noga med återhämtningen, ”känner efter” och ser till att spara på dyrbara krafter. Hoppas (håller tummarna) att känslan av frid håller i sig.

Ok, det var bakgrunden, här kommer kort rapport från Jönköping i söndags. Simningen gick i Munksjön, 1900 meter på en rektangulär bana, och den var inte så enkel som den såg ut på pappret, dels var det motvind på vägen tillbaka mot stranden, men jag tror även bestämt att min syn inte är helt 100% längre, så kanske att jag hamnade “liiide snitt” (lite sett på skånska) mellan bojarna, som gömde sig i solglittret. Kände mig först besviken på tiden – 33 minuter – men bestämde mig snabbt för att det inte var någon idé att gråta över spilld mjölk, utan suddade ut tiden ur min hjärna, glömde bort den, och sprang snabbt vidare till nästa moment.

Cyklingen runt på landet bestod av en loop på 90km. Den gick på slingrande och gulliga vägar med en längre backe på 3km med 12% lutning på det brantaste stället. Varierande och rolig cykling och jag måste få säga att detta är en av den finare banor jag upplevt på en halvironman med stilla småländska skogsvägar som bjöd på både vindskydd och en glad sol. Tid 2:48, och ärligt kände jag mig inte helt hundra nöjd med cykeltiden heller, men tänkte om och tittade framåt, raderade även den tiden ur minnet, för löpningen fanns ju kvar.

Löpning 21,1 km bestod av 3 varv runt Munksjön. När jag springer på träning tar jag det oftast rätt så lugnt, förutom en gång emellanåt när jag kör intervaller på bana. Då tittar jag på klockan. Jag är ganska klar över vilket tempo jag kan hålla, men man vet aldrig på tävling, det är så mycket som spelar in. På Mallorca och i Helsingör kändes det som att energin tog slut på löpet, därför åt jag 1 mer gel ”än vanligt” både på cyklingen och löpningen. Kanske att det hjälpte med några extra kalorier, för jag sprang någon minut snabbare än på de två föregående halvironmaloppen. Kanska att den här banan var plattare och lättare. Summa summarum, jag sprang i alla fall tillräckligt fort för att vinna 50-årsklassen. Tid 1:43.

Ok, over and out. Nu ska det bli intressant att ta steget vidare till fulla distansen, aka IRONMAN, som är mitt huvudfokus. Det målmedvetna hamrandet av formen till Kalmar IRONMAN den 19 augusti kan få börja.

Kramar

Jona