• Vi har firat helg i Skåne, ätit långfrukost och gått långrunda. Jannes födelsedag är samma dag som första advent i år … och jag känner mig lite nykär. Ofattbart att vi varit tillsammans sedan 1986 och att vi inte missat en enda advent sedan dess. Det är en lång tid. Vi är inte ens samma människor nu som då vi träffades. Märkligt det här med tiden. När man ser sig själv i spegeln ser man tydligt tidens tecken, men känslan av att vara ung består i sinnet och det är mest väsentligt.
• Jannes födelsedag sammanfaller alltid med vinterns första dag. Nu är det december och nu är det mörkt på allvar. Vi tänder alla ljus och låter dem brinna ner till botten. Vi ser framåt.
• Livet rullar, liksom årstiderna. Just nu gör jag lugna grejer, precis lagom för att få en skön känsla i kroppen. Ibland somnar jag på yogamattan i babypose, vaknar helt omtöcknad en stund senare… var är jag … vem är jag …?
• Och på tal om att livet rullar, förändring och årstider … Om vi inte känner igen varandra när vi träffas ett år senare, då är det faktiskt en bra sak för det betyder att vi har utvecklats. Allting förändras hela tiden, utveckling är bra, det är en naturlag. Kroppen, tankarna, vädret, jobbet, håret, humöret … allt skiftar färg, form och fokus, precis som hösten växlar över till vinter just nu. Det gäller bara för oss att hänga med. 

Kramar och kärlek, ha en skön första advent, ta hand om dig och ta hand om varandra. Vi ses snart!

Jona