• Xtreme Triathlon World Tour i Åre den 14 augusti
• 3,98 km simning i sjön Öster – Noren med uppgång vid Tännforsen
• 205.67 km cykling genom det mäktiga jämtländska landskapet
• 43,1 km terränlöpning över Bjelkes gruva, Huså, Fröå Gruva, Lillskutan och Åreskutan

Jag vet inte var jag ska börja … så jag börjar från slutet. Tillsammans fick vi ett fantastisk spännande äventyr som vi aldrig kommer att glömma. Efter 18 timmar är vi i mål på Åre torg och möts av applåder och varma leenden strax innan midnatt. Det är en fantastisk känsla – vi klarade det! Vi nådde toppen, vi kom i mål och jag vann en gul t-shirt :-) Dagen har varit en lång kamp mot naturens krafter. Någon kilometer innan mål var vi ett gäng som höll ihop för att ”överleva” och med gemensamma krafter hitta ner i från toppen av Åreskutan.

Mitt team på löpningen är Ingela, Julia och Henke. Ingela springer första 28km, Julia och Henke är med på resten. Vi springer på mossa, skoterspår, rötter, stenar, fjällbäckar. Det är vått, det är långsamt, det är vi mot naturens krafter. Klättringen till toppen av Åreskutan är i regn och dimma. På nervägen är det extremt. På berget i mörkret hittar vi varandra. Det är kris. Till skenet av våra pannlampor går vi kräftgång neråt, det forsar vatten och vi halkar runt på berget i knappt styrfart. Hela gänget går fel, vi vänder tillbaka, ”någon” spyr … Vi är två italienare, ett danskt par, ”pink ladies” och min yogakompis Jenny med man och bror. Vi hjälps åt då det är sjukt svårt att se banmarkeringarna.

Varje tävlande måste ha minst en supportlöpare. Jag är glad att jag har tre. Ingela på första delen, sedan Henke som spejar där framme och Julia som talar om var jag ska sätta fötterna. Sista sträckan från slalombacken ovanför Fjällgården genom ”trollskogen” till Åre torg kan mitt team springa – tackvare mina spikskor som ger grepp i leran. Vi får upp värmen efter att ha skakat av kyla de senaste timmarna och kan springa i mål med en skön känsla. Våra kompisar måste meanwhile kasa ner på rumpan i den hala backen. Löpningen blir 44,5 km och 2022 höjdmeter tillslut för vårt team – inklusive felnavigeringar. Jag hittade en film på YouTube av ett Holländskt gäng som gjorde tävlingen tillsammans, deras resa påminner om min.

Tillbaka till början av loppet. Starten av Swedeman Xtreme Triathlon går på en enslig strand vid sjön Öster – Noren. Det är 11 grader i luften och tack och lov varmare i sjön. Vi får springa några hundra meter innan det går att börja simma och det känns jättebra direkt från starten. Snart kan vi höra bruset från vattenfallet Tännforsen och vända in mot land och klättra upp på stenarna. Julia väntar på stranden och tillsamman tar vi oss genom skogen på en 400 lång slingrande uppförsbacke till cykeln. På Xtreme triathlon ska alla ha med en support som hjälper till där det behövs. Vid cykeln gäller det att få på sig kläder och vi laddar på med både jacka, handskar och skoöverdrag.

Regnet kommer över oss direkt och min strategi är att krypa ihop och cykla så offensivt som möjligt för hålla värmen. Plus att jag har en tid att passa :-) Julia och Henke langar gel och sportdryck till mig en gång i timmen och vi har riktigt bra flow. Omväxlande regn och uppehåll. Konstigt nog fryser jaga inte. Swedeman filmteamet filmar mig ens stund och jag känner mig cool. Benen känns pigga och jag njuter av att cykla genom det fina landskapet och passera småbyar som Kluk, Kaxås, Krokom och Röde. 205,5km senare kommer jag inte för växling i Åre Björnen – fortfarande på gott humör. Jag har inte stannat cykeln en enda gång.

Hittills är loppet grymt härligt, jag har haft en toppensimning och cyklat snabbare än jag trodde att jag kunde prestera. I Björnen finns familjen Josefin, Max och Ruben. Det känns surrealistiskt att pussa sitt barnbarn i växlingzonen. Här byter jag kläder och tar på mig en ryggsäck med obligatorisk utrustning. Regnjacka, regnbyxor, extra tröja, vantar, mössa, pannlama, visselpipa, vatten, energi och first aid kit.

När jag springer iväg med Ingela är det mulet, stilla och härligt fuktigt i luften. Det är lätt att andas och vi är på strålande humör. Ingela springer lite före mig och plockar blåbär – himmelskt gott. Det är superskönt för mina gamla leder att springa i sumpmark upp och ner för fjäll, men det går inte direkt snabbt. 28km tar 4,5 timmar för oss men vi hinner i tid till check-pointen och det är huvudsaken. På tävlingen finns en tidsgräns för att få lov att fortsätta sista etappen upp till toppen. (Annars får man springa en annan runda nedanför fjället).

Sista etappen med Julle och Henke är så svår att beskriva, det är oerhört svårt att sätta ord på ett äventyr som innehåller allt; väder, vind, känslor, framgång och motgång – ett helt liv. Jag är glad att vi var så många i Åre som delade upplevelsen. Jag är tacksam för alla supporters, funktionärer och min familj. Nedanför finns trailern från årets film, min röda jacka syns en sekund på cykeln :-) Mer bilder och filmer finns också på mitt instagram i inlägg och swedeman storys.