Reflektioner efter att ha sett Breath of Fire

Jag har börjat se dokumentärserien Breath of Fire på HBO Max, och den har väckt starka känslor och många tankar. Serien lyfter fram de mörka sidorna av kundaliniyogans historia och hur Yogi Bhajan, en ledare som många såg upp till, använde sin makt för att kontrollera sina följare på ett sätt som kan beskrivas som sektliknande. Genom att arrangera äktenskap och att skicka barn till internatskolor i Indien utsattes han många för strikt kontrollerad tillvaro och övergrepp förekom.

Mitt besök på internatskolan i Indien

Det som berörde mig mest i dokumentären var att höra om internatskolorna i Indien. Under min tid med kundaliniyogan besökte jag en av dessa skolor, utanför Amritsar. Jag minns den fruktansvärda upplevelsen – vakter vid ingången, en ständig säkerhetsnärvaro, och barn som behövde tillstånd för att få lämna området. Att se dessa unga människor, som levde under så strikta regler, öppnade verkligen mina ögon och fick mig att ifrågasätta allt jag trodde på.

Känslor av skam – och tacksamhet för att detta tillhör mitt förflutna

Efter att ha sett andra delen av serien känner jag en viss skam över att kundaliniyogan är en del av mitt förflutna. Samtidigt finns en tacksamhet över att det nu är mitt förflutna och inte längre något som präglar mitt liv. Att få uppleva yogans positiva effekter och växa genom praktiken har betytt mycket för mig, men det är smärtsamt att inse att detta har sitt ursprung i en rörelse som skadat så många.

Reflektioner om Guru Jagat och hennes mamma

I dokumentären intervjuas också Guru Jagats mamma, som beskriver sin dotter som en sektledare – precis som Yogi Bhajan. Det är ett starkt och viktigt uttalande som belyser hur sektliknande strukturer och ledarskap har förts vidare, även efter Bhajans död. Serien har fler avsnitt, och jag är beredd på att fler obehagliga sanningar kan komma fram.

Öppenhet och ärlighet i yogans värld

Jag har känt till de mörka sidorna av kundaliniyogan i många år, och det har ofta varit svårt att prata öppet när så många försvarat rörelsen. Ibland har jag känt mig ensam i mina tankar. Därför känns det som ett viktigt steg att dokumentären nu finns och kan belysa dessa frågor.

Jag tror att vi, som yogalärare och utövare, måste prata öppet om allt som känns konstigt, fel och sektliknande. Jag vill se en trygg och etisk yogakultur utan lögner och falsk information. Tack för att ni följer med mig på den här resan och för att vi kan ha dessa samtal.

Tack,


Jona

Bilder från min tidiga tid med kundaliniyoga

Här är några bilder från mina första år inom kundaliniyogan – en tid fylld av nyfikenhet och sökande.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.