Jag började yoga för att det verkade spännande, och så tänkte jag att det kanske skulle gynna min idrottskarriär. Och den här resan pågår fortfarande. Det går inte att sluta. Livet är för kort och så länge jag kan så … varför inte?
Nya utmaningar inför min 28:de säsong är att få ihop mormorlivet med elitamatörlivet och yogalivet, men det är roliga problem.
Just nu sitter jag på tåget på väg hem från Åre efter påskfirande med familjen och ser landskapet fladdra förbi. Ja, fast just nu står vi still i Mörsil på grund av signalfel. Snön har smält och tussilagon tittar fram längs perrongen. Vårvintern är en kontrastrik årstid. Det är barmark vid sjön, men snö uppe på fjället. Det är varmt på dagen, men allt fryser igen på natten.
I morse var vi ett gäng som skidade upp från Ullådalen och stekte pannkakor till frukost. Solen strålar på snön som bländar, och solglasögon är ett måste. Jag gillar att dra ut på det … att våren blir lång … följa små subtila skiftningar i naturen som jag har lärt mig att tyda och älska.
Humöret skiftar med året också, och kroppen får saker för sig, som att det redan är så ljust att jag har svårt att sova. Jag kör på ganska intensivt med allt möjligt och massa små sidoprojekt.
Ibland missar jag den viktiga röda tråden … att se framåt, att planera, att göra saker nu som ger resultat senare. Min styrka är att vara i nuet, spontan och impulsiv. En person som säger yes och hakar på. Därför är jag också sämst på att tänka långsiktigt … på det som inte ger någon vinst i nuet.
MEN jag är uthållighetsidrottare, och då behöver jag ha siktet inställt på det som kommer sen. Det tar flera månader att bygga upp konditionen till ett event. I år ska jag vara i form i september, när jag ska köra Ironman VM 70.3 i Nice. Jag behöver se till att inte bränna ut mig på vägen dit. Ta små steg …
Jag har en plan och jag försöker följa den. Jag säger till mig själv: JONA! Följ planen. Följ inte dina impulser. Haha … inte lätt. Jag blir så himla faschinered av alla unga inspirerande influensers som redan vet och kan allt, jag menar … jag har tränat och tävlat i 30 år och lär mig fortfarande saker. Rutin finns här!
Turen med frukost på fjället i morse var en sådan där impulsgrej by the way, för egentligen skulle jag ha cyklat i två timmar och styrketränat. MEN jag måste få unna mig lite och ha utrymme för improvisation. Och eftersom jag vet att jag lätt blir rastlös och hoppar på roliga projekt i stället för att följa planen, så har jag nu planerat min säsong 2026 så att den finns på papper, men att det också finns utrymme för impulser på vägen mot VM.
Säsongen 2026 för Jona Dahlquist, PRO AM triathlete
April och maj
Fokus på styrka och att bygga uthållighet. Det kommer att bli mer cykling från och med nu för att palla bergen i Nice. Jag har anmält mig till några lokala löptävlingar för att träna på att tävla, för jag blir väldigt uppskruvad när jag ställer mig på startlinjen. Jag behöver träna på att vara lugn och följa min plan.
Juni och juli
Nu börjar en intensiv träningsperiod som inkluderar mycket havssimning och även jobb med härlig sommaryoga. Jag prioriterar att cykla i backar genom att ta mig runt till Skånes alla åsar. Det blir ett kul projekt! En triathlontävling blir det också på nationaldagen.
Augusti och september
Hjälp … så här långt kan jag knappt tänka. Men nu börjar den mer seriösa träningen i tävlingsfart för att toppa formen perfekt till VM i Nice den 12 september. Efter det tar jag en paus för vila, hopp och lek.
Oktober
Efter pausen tänker jag surfa på vågen och hoppas att formen håller för en sista tävling i Grekland i slutet av månaden. Det blir ett kul säsongsavslut!
Önskar migsjälv lycka till! Följ planen Jona, inte dina impulser!
