Cykeln lutar sig mot väggen och väntar. Jag ligger i soffan i full mundering inklusive hjälm och solbrillor; stirrar ner den, laddar benen, för benen är det inget fel på i alla fall. Känner mig fortfarande blå, fast av en betydligt ljusare nyans. “Deppande är naturlig del av livet, i alla fall i små korta stunder ” – Citat okänd. Javisst! Och om man tror att man konstant ska vara sprudlande och på topp, så har man ställt överdrivet höga krav på sig själv. Känner att det är dags för en batalj på Skånes vindpinade raksträckor. Att det är dags att snyta sig. Kom min älskade Bianchi Belle aka Bettan, nu kör vi full fart österut. Haj o avaj/Jona