Finns det hopp – finns det liv. Sommaren varar för evigt inombords. Dagens första glädjeämne var ett löppass med stabila Sara. Vi gick ut lugnt och trivsamt för att hitta rytmen och snacka av oss. Vi har våra givna samtalsämnen om liv och kärlek, som lyckligtvis aldrig sinar. Sedan tryckte vi att det var dags att träna lite. Vi sprang 10X45 sekunder hårt för att hitta hjärtat och väcka slumrande celler. Från löparskorna rakt ner i det omfamnande svalkande havet. Ahhh. Vi skiljs åt för att dra till var sitt jobb. Jag inser vilken tur jag har, som har mitt jobb på beachen. Min vän Somjit Dasgupta från Kolkata är här och hedrar oss bleka nordbor med sin närvaro. Det känns som extra upplysning under yogapasset. Sedan har jag varit värdinna och visat runt lite bland hedningaplatser och hemliga hörnor. I Kolkata (Kalkutta) bor 25 miljoner människor berättar Somjit, i Höllviken bor kanske 10 tusen kontrar jag. Efter lunch har det varit uppåt med mera sim, i roliga vågor med bra tryck i armar. Tänker, en sekund, att det är lite synd att jag inte ska tävla nu när formen börjar smyga sig på kroppen. 

Hoppa högre!

Jona