I Barbate vid Atlanten nu. Måndag morgon och jag vaknade både slö och seg. Det har snackats om att cykla till Gibraltar, typ 200km tur&retur, men jag lyckades övertala min eskort att dagens fokus skulle vara sol, fotografering och att kolla utsikten. Tack för det, vi fick en nimm rundag längs kusten åt ena hållet och sedan åt andra hållet. Varma sköna vindar rullar in från Afrika och jag måste nypa mig i skinnet flera gånger för att kontrollera att jag säkert är vaken. Aj! Jag konstaterar att jag är vaken och livs levande och lever ett liv där jag får möjligheten att följa mina drömmar. Rullar en stund och låter tankar och känslor ila, blir lite lätt gråtfärdig av tacksamhet inför allt vackert jag får uppleva. Sedan börjar jag längta efter nära och kära att dela upplevelsen med och då blir det lyckligtvis dags för fika. I Zahara stannar vi till. Kyparen bjuder på det bästa och kommer ut med självaste Alien på ett fat. Jag tar vackert seden dit jag kommer och smakar lite. Här växer inga grönsaker ändå, tänker jag, dessutom vill jag inte vara så rigid och färglös att jag inte kan gå över gränsen och låta en sliskig bläckfisk slinka ner ibland. Nu ska jag faktiskt runda av dagen med att ge mig ut och springa… har ett möte med solnedgången.

Snart hemma mina vänner. Varm kram från liten Jona