Vettigt eller ej, men man blir rätt mild och mysig efter en heldag med goa sköna människor i hetluften. Nästan lite tårögd. Långt och länge och lugnt visade sig bli både brant och stekigt. Coach hade planen klar, många timmar i cykelsadeln exklusive fikastopp och vattenpåfyllnadspaus. Lugnt från början till slut som det ska vara i januari. Några höga toppar med fotopaus ingick också till mitt stora nöje. Halvvägs delade sig gruppen, så att vissa kunde snedda hem till byn och vissa ta “femtimmarsrundan”. Jag hängde med hela vägen till slutet och solnedgången. Kände mig glad och euforisk ända in i planket och sitter nu på min balkong och njuter av utsikten. Coach är smått filosofisk och påminner om att det gäller att njuta varje gång man besegrat en topp, inte bara jaga vidare till nästa mål…..

När jag tittar lite tillbaka, så känner jag mig otroligt tacksam för möten och människor i mitt liv och alla upplevelser vi får dela. Känner även entusiasm och spänning inför vad som komma skall. Livet är en resa, vi färdas härifrån till dit. Vi kan lika gärna färdas med glädje. Nu ska jag ta av mig hjälmen och duscha. Sen väntar mat och manjana med mysigaste Ingmarie. Peace Love Out från Fuerteventura.