Euforiskt. Nästan samma känsla som på mitt första triathlon. När allt är nytt och spännande och ingenting behöver bevisas, kan man tävla kravlöst avslappnat. Jag valde intuitionen som hjälpmedel och det kändes läcker att fullt ut lita på kroppens signalsystem och tävla utan vare sig tidtagarur, pulsmätare, hastighetsmätare, wattmätare eller andra leksaker. Kändes fenomenalt bra.

Simning 1,9 km. Alla kvinnor startade samtidigt direkt efter proffsen. Behagligt att slippa slåss med massor av män. Låg på kanten av startfältet och kunde glida fint med i stimmet utan att rytmen blev störd. Fick bara en liten vänlig spark på simbrillrona, men dom satt lydigt kvar. Tid 35 min. 5 min långsammare än personbästa.

Växling från sim till cykel. Växlingsområdet var enormt långt och vi fick springa barfota nästan en kilometer innan vi var upp från beachen till cykeln och vidare till startpunkt för cykling. Hittade mina grejor, fick på hjälmen, kom iväg, inga problem. Fick snabbaste växlingstiden i min klass. Kul att vinna i en gren i alla fall!

Cykling 90,1km. Superlativen räcker inte till för att beskriva cyklingen. Den absoluta höjdpunkten var att få åka ner för serpentiner på helt avstängda vägar. Bara att släppa på och ta ut svängradien utan att behöva fundera på mötande trafik. Tid 3timmar. Personbästa från ”back in the days”  är 2:30 i Clearwater, men det går inte att jämföra Mallorca med platta Florida.

Löpning 21,1 km. Hett hett hett! Vatten, våta svampar och is in i kläderna för att inte smälta. Magproblem direkt efter första vätskestationen, jobbade med andningstekniker och det släppte. Jag hade samma tid på alla 4 varv även fast jag upplevde att det gick betydligt snabbare på det två sista. Får fila lite mer på intuitionen. Tid 1:55. PB är 1:40 och jag konstaterar glatt att åldern tar ut sin rätt och bölar inte mer över detta. Totaltid 5:42, placering 11. Och här bjuder jag på dagens triathlonbränna/Jona