Janne mumlar& lockar och tycker att jag ska ligga kvar i sängen och helga den svenska nationaldagen, men det kliar otåligt i kroppen och jag svarar högaktningsfullt att jag avstår mer sömn just nu. Kraften utifrån kallar och jag är klarvaken. Tar stigen ner och dyker i havet. Kollar in solen och konstaterar att den är snygg som vanligt. Känner mig fånigt gråtfärdig och tacksam och vill liksom falla ner på knä och pussa på marken och visa vördnad för detta ögonblick. En grej som funkar fint i Indiska tempel och ser väldigt rolig ut på en Skånsk beach. Tar mig sedermera samman. Ler och tänker på munken som säger till sin adept : “Bara fortsätt meditera, så går det nog snart över”.

Jona