I dag kunde jag inte fotografera i farten, men jag fick en fikabild. En helg är lång och mycket hinner hända. Överkörd på fredag, revansch på lördag och med facit i hand skulle jag slutat där – medan jag fortfarande var ung och vacker. Ibland kan jag bara inte få nog och det fanns en söndag kvar. Dessutom tror jag på fullt allvar att jag är odödlig. Rullade ut cykeln, tog mig till mötesplatsen för klubbens söndagscykling och valde SNABBGRUPPEN. Hybris på hög nivå och det var inte mer än rätt att jag fick stryk. Hård vind från sidan och små korta backar dödar mig, det är helt för explosivt.

Mitt överlevnadstrick för att kompensera bristande benstyrka är att ligga i lä bakom de stora, starka, snälla, snygga killarna. Roligaste kommentaren fällde Anders när han släpade mig sista biten hem genom byn. ”Vi måste verkligen styra upp snabbgruppen, ibland går det helt för långsamt”. Vi? Hur kom jag in i bilden?

I morgon är det måndag och jag börjar lyckligtvis jobba igen. Varmt välkomna. Längtar efter att lugna ner tempot och sprida lite harmoni i yogasalen.

Håll ut, håll i, håll hårt  i varandra!

Jona