Här är musiken till detta inlägg. Alive live med Pearl Jam.

Olycka i Tygelsjö 2007. Föraren körde ut från en sidogata utan att uppmärksamma oss cyklister. Jag smällde rakt i skåpbilen, fick styret in i låret och bröt armen.

Jag älskar cykling. Min strategi är att vara tydlig i trafiken och jag går aldrig till mottattack när en bil försöker döda mig genom att preja mig i diket. Ilsket beteende i trafiken är en förlängning av den inneboende frustration som personen bär på. Tänker att det måste vara jävligt att köra runt med en så arg hjärna och känner empati.

Min cykel har rullat i Australien, Nya Zeeland, USA, Hawaii, Frankrike, Italien, Mallorca, Lanzarote, Fuerteventura, Sierra Nevada …and the list goes on. Italienarna, kastar slängkyssar, älskar i trafiken och ropar amore efter en. Svenskar är lite mer arga. Bilister prejar i diken och cyklister kastar vattenflaskor och visar finger.

Med åren har jag blivit mer ödmjuk. Jag ha varit med om några olyckor, men det har varit bara det – olyckor. Ingenting som någon gjort med avsikt att skada.

Förra söndagen körde en bil i full fart förbi klungan och tvärnitade framför med påföljd att cyklister körde in i varandra. Resultat blev några uppskrapade knän och en fraktur i en arm. Våra cyklister gjorde en polisanmälan och vi väntar på de rättsliga konsekvenserna. Jag var inte med själv i just den klungan men vi hade också en incident där en bil körde avsiktlig livsfarligt nära, varpå någon av oss räckte honom fingret och så var kriget i gång.

Jag tror inte bilisten är medveten om vilka konsekvenser hans handlande har. Jag tror inte att bilisten på fullt allvar har planerat att preja fem personer. I så fall är det ju ett mordförsök.

Träffade Ola på gymmet i dag när vi satt på varsin motionscykel med varsitt program att följa. Vi snackade trafiksäkerhet. Tja, eller snarare trafikosäkerhet. Det är nämligen Vilda Västern ute på vägarna.  Vi kom på att vi ska jobba fram en policy som ska gälla för vår klubb och våra cyklister. Vi ska vara stabila, starka, snabba, tålmodiga och föredömliga cyklister som inte använder aggressivitet som kommunikationsmedel. Vi tjänar nämligen ingenting på att sprida dåliga vibbar och sjunka ner på en låg djurisk nivå. Vi vill vara bäst! Vi vill vända trenden! Vi vill leva! Mer harmoni på vägarna!

Lite mer Love helt enkelt :)

Jona

  1. Love på vägarna – låter bra. Jag tänker tillbaka på mitt tidigare liv – i Uppsala. Där var man antingen cyklist som jag (transportvarianten) eller cyklisthatare och bilist. Riktigt otäckt. Och riktigt hatisk stämning i vissa diskussioner i fikarummet. Där jag försökte säga typ Love, men med andra ord.

  2. Kloka ord Jona :)
    Helt rätt att vi inom FTC ska vara föredömen och uppträda korrekt i trafiken, även då vi bemöts med ovilja och annat tråkigt från våra med trafikanter i bil.

    Pease and love

    Roger

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.