Denna söndag har jag gjort någonting jag aldrig tidigare gjort – nämligen just ingenting. En konst som jag gärna vill bemästra till fullo i sinom tid. Många sjunger redan sånger om höst, i mitt hjärta känns det som sensommar. Vallmo kantar än skånska diken nämligen. Mitt i allt dagdrivande kom jag dock på att jag skulle att iväg undervisa, så det blev ett snabbt byte. Tur att det undermedvetna väcker en ibland.

Ta hand om varandra!

  1. Svårt att kommentera “just ingenting”;

    Men en sådan rälig bild den var den där tredje!

    Påminner mig om Kampuchea…
    Höst, död och sedan ingenting.
    Liv som tar slut
    betor, lök
    fält.

    Allt har vi inom oss
    det onda
    om vi väljer att se det
    det goda
    ifall vi vågar
    att söka det.
    Och inget av allt detta kan vi vara utan
    om vi önskar att vara en helhet…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.