Vi har anlänt till Gobind Sadan, vårt ashram i södra delen av New Delhi.

Vi är i landet – vi är på landet.

Resan gick supersmidigt, ingen väntan, inga köer, över förväntan.

Baam! Här!

Banthi hämtar oss på flygplatsen och en stund senare har vi inkvarterat oss på våra rum.

Vi kastar oss rakt in i meditationen, bönen och vardagen i Indien. Heliga eldar och heliga kor.

Första dagen är omvälvande. Våra sinnen fylls av dofter, ljud, former, färger, språk. Plus att man är lite lätt flummig efter flygresan och sömnbristen.

Mary, vår värdinna och andliga guide, vägleder oss och vi läser ur en bok med gamla heliga Indiska skrifter.

Vi pratar om Gud, men inte i form av en gubbe som sitter någonstans och bevakar, fördömer och ger order, utan som en kreativ kaft, någonting som är “rejält stort ” att greppa för våra begränsade hjärnor.

“Något” som är större än vi kan förstå. Vi kan kalla det Sanning, Verklighet, vi kan kalla Det med många namn, men ändå har det inget namn, som
kan beskriva storheten fullt ut.

Mary frågar om vi, i vår lilla grupp tycker att det är jobbigt och obekvämt att prata om Gud…. Nej, inte här! Här känns det bara så enkelt och naturligt, för i Indien pratar alla om andlighet, gud och gudomlighet, som vi pratar om
våra saker…