Luften är klar, löven skiftar färg och vinden skummar upp havet. Jag gillar oktober – det är nog min absoluta favoritmånad. Färgerna, dofterna och lugnet … det känns som att allt faller till ro. Man har kommit över den lilla ångesten som fanns där innan … sorgen över att sommaren tagit slut. Man har liksom accepterat att ”it is what it is” och landat i hösten. Nu är det okej att vara trött, ta en extra tupplur och tacka nej till saker.
Vi har varit ute på mysiga små vardagsäventyr runt om här vi bor, men vi har också begett oss en bit iväg. Att komma till andra skogar och upptäcka ”nya” träd är jättekul. Naturen levererar fina upplevelser varje gång och jag tror stenhårt på naturens läkande kraft.
Varför ska man egentligen krama ett träd … ? Prova och känna efter :-)
Man behöver inte fara så långt, naturen är nära. Fint att gå i regnet och lyssna till prassel och naturljud. I skogen, när man är en bit ifrån stadens brus, blir man mer uppmärksam på ”det inre bruset”. Man märker alla känslor inuti en själv och kommer på saker man måsta ta tag i.
Varje dag påminner jag mig själv om att lägga bort mobiltelefonen så att jag inte missar doften av skog, samtidigt som jag bara måste ta fram den ibland för att fota allt vackert. Varje gång jag tänker att jag måste minns jag vad min mormor alltid sade till mig när jag var liten: ” Jona … man måste ingenting annat än dö.” Det finska vemodet har talat, tack för att du läser.
Kram kram, vi ses igen efter höstlovet! Nästa vecka har Canalis stängt och vi öppnar den 4 november.
Jona