- När jag startar dagens första yogapass inne i Hotboxen är det +39°C och det tar inte lång tid innan alla svettas. Det haglar ute och vinden piskar små iskulor mot de stora fönstren. Vi tittar ut mot havet … andas in … andas ut … och rör oss in i nästa yogaställning. Jag kan nästan inte fatta att jag simmade där ute nyss. Poolerna är stängda så jag har inget alternativ – jag simtränar i havet. Först är det ångest. I teorin ska jag klara det, det vet jag, för temperaturen i havet är samma nu som innan jul när jag simmade senast. Men ändå. Ångest. Det är inte lätt tränga undan ångest, det är i stort sett helt omöjligt. Jag försöker istället styra ”mitt mindset” och acceptera känslan av osäkerhet och låter äventyrslusten vinna över rädslan. I havet känner jag hur vågorna bär mig och jag litar på min kropp. Det är det det handlar om – tillit. Nu är det inte lika mycket ångest längre, men jag kan inte påstå att jag inte fryser. Jag intalar mig att om jag klarar Hotboxen så klarar jag Ishavet. Det kommer inte att bli kallare nu i alla fall och vi har en lång säsong framför oss. Våren är här och det pirrar i kroppen … havet är solsken för min själ.