Ahoy! Morgonen inleds friskt med simning och lucköppning i en nästan folktom simhall i världsmetropolen Trelleborg en mil i bil längs kusten från där jag bor. Av någon outgrundlig anledning är jag lätt uttråkad, så mitt i passet finner Lotta på botemedel och tycker att vi kan skoja till det med diverse andningslekar. Att andas efter 11 armtag gör det hela mycket mer spännande. Man måste verkligen fokusera för att inte storkna och bli snurrig i huvudet. Efteråt festar vi på clementin och några fikon i omklädningsrummet. Tacka vet jag träningskamrater.

Lite yogajobb på det. En snygg och smidig kille dyker oväntat upp till passet, i ensam majestät bland 22 kvinnor. Grips av empati. Ser ju direkt på långt håll att det är hans fru på mattan bredvid, som har lockat honom till salen. ”Du måste verkligen prova yoga, det är jättebra för dig”. En människa kan endast bli befriad om han finner sanningen i sig själv, sin egen sanning, tänker jag. Ska bli spännande att se om han återkommer.

På gymmet blir jag utfrågad om min form, status, mål och meningen med mitt liv. Svarar sväpande och dröjande. Christer massören, som leker med en Pilatesboll bredvid, hoppar in i samtalet och då vet jag att det är kört. Christer hör, vet och ser allt. Ryktet är ute på byn nu säger han, för ”man” har sett mig springa, och det är lika bra att erkänna. Okej då. Jag erkänner. Jag ska tävla. Sen. Men än så länge är det lussebullar och prestigelöst decembermys.

Min hemliga dröm är att resa mig likt fågel Fenix ur askan, blotta bringan och lyfta mot nya höjder.

Frid och frihet!

Jona