Bhai Himat, Wiveca, Susanna och jag har varit i Indien för att meditera upp oss och rekognocera terrängen inför nästa gruppresa som går av stapeln i mars 2014.

Indien är mitt andliga hem och varje dag här är som att gå runt i ett ständigt lyckorus, att befinna sig i ett andligt töcken. Jag är så tacksam över att ha hitta denna plats.

Första dagen var jag lite sliten efter resan och gick mest runt och log fånigt och igenkännande, men utan några egentliga tanker eller energi. Pratade lite med barnen och hängav mig åt bönen.

På tredje dagen gick laddaren till min mobiltelefon sönder och då fick jag möjlighet att göra det jag kommit hit för på riktigt, att gå in i mig själv och bearbeta mitt undermedvetna. Annars är det lätt att gå in i rollen som observatör, fotografera och se på saker utifrån istället för att uppleva allt inifrån och sjunka in på djupet.

På fjärde dagen städade vi ett helt tempel från golv till tak, skrubbade väggar, golv och tak med våta trasor så att svart sot rann i strida strömmar. Polerade alla gudabilder, dammade av mattor och kuddar. Ställde sedan tillbaka allting i fin ordning igen.

 

Kanske såg det inte så mycket renare ut efteråt, men det kändes fräschare och fram för allt är det ett ärorikt jobb – att få städa ett heligt rum. Till vår hjälp hade vi en hel hög Indiska ynglingar, som klättrade på ställningar och slängde trasor på löpande band. Intressant att se hur samarbetet tillslut fungerar trots total språkförbristning och olika åsikter om hur man städar bäst och mest effektivt.

Däremellan mediterade, mediterade och mediterade jag. I runda slängar åtta timmar om dagen.

Nu känner jag mig helt hel och fridfull i hjärtat och vill typ omfamna alla jag ser. Alla kanske inte uppskattar det dock, så man får hålla sig lite neutral.

Stora varma kramar, ses i salen i veckan som kommer. Glöm inte att anmäla dig till Sinnesfrid i Juletid. Kommer att berätta lite om Indien då.

Jona