Många Önskningar

Förbereder mig för min elfte IRONMAN som ska hända i år. Kroppen ska bli tålig och redo. Sinnet ska vänja sig vid den inre striden. Själen ska njuta av livet! Många önskemål ska sammanfalla. Många timmar som ska ägnas åt mental och fysisk träning. Kräver energi och fokus. Mitt i allt ska balansen bibehållas. Håhå, jaja, nu låter jag jobbig och pretentiös igen!

You Can Only Fight The Way You Train

Sanningen är inte så glamorös. Springer mer nu. Att springa är nämligen så enkelt. Vi behöver bara ett par sköna skor. Sen kan vi transportera oss vart vi vill. Om vi trivs med att springa that is :-) Vissa morgnar springer jag ut i mörkret – halvvaken. Kroppen och sinnet kvicknar till så småningom medan solen går upp. Känslan är svår att slå. Vem vill inte springa mot soluppgången? Okej, nu kanske det inte har varit sådär jättemånga solar som har visat sig i januari, men även om det är gråare än grått, så får man i sig Prana. Livsenergi.

Springa långt  Kort  lugnt  hårt

I veckan blev det intervaller på Vellinge IP med Madde&Company, löpbandsintervaller med PJ, två halvlånga turer med vallhundarna och ett progressivt långpass runt Skanör och Falsterbo. Mer än på ett tag!

Asfalt är hårt för kroppen

Problemet med löpning är att man lätt blir stel. Rörelsen är nämligen rätt monoton. En fot framför den andra. Inga salsamoves eller sidoförflyttningar, bara raaaakt fram. Endimensionellt. Trots ihärdigt yoga-stretchande är det illa. Nu når jag knappt ner till tårna! Opraktiskt när man ska visa ställningar varje dag. Kommer oftast undan med att tvinga eleverna att blunda, men det finns alltid någon som envisas med att tjuvkika :-)

Yoga är  ingen tävling

Nästa steg får bli massage! Medan jag väntar på ledig tid jobbar jag på att acceptera situationen. Hej, mitt namn är Jona och jag är Sveriges stelaste yogalärare. Sat Nam på det! Tröstar mig med att man inte behöver vara jättevig för att springa långt. Dessutom: Yoga handlar inte om att nå tårna – utan om att vandra medvetet vägen fram.

Ja, eller springa …..

Jona

Foton: Tusen tack till Luca Mara för Runners World!