- Helt ärligt nu ungdomar och bästa vänner av yoga och triathlon, det kan vara mycket plågsamt med IRONMAN — ibland mer, ibland mindre.
- Målet är bara en illusion och så fort man korsat linjen hägrar en ny målgång. Min elfte IRONMAN är ingen promenad i parken direkt, men jag vill inte avskräcka någon från att jaga sina drömmar och nå sina mål, därför bjuder jag hellre på ljusglimtar än jämmer, elände och bortförklaringar.
- Mantega la calma. Håll huvudet kallt och behåll lugnet. Ingen idé att hetsa upp sig lägga sin dyrbara energi på negativitet – i synnerhet i dessa mörkaste av tider. Jag bjudet på några glada ögonblicksbilder utan så mycket detaljer!
- Mexico byråkrati. Resan går bra förutom att cykeln försvinner spårlöst. Polis och flygbolag är inkopplade och nu ser vi framåt. De kan få ta min älsklingscykel, dyrgrip och favoritägodel, men ingen kan stjäla mitt stabila humör.
- Nya vänner. I Cozumel är det panik att hinna fixa fram grejer på 2 dagar, det löser sig bra ändå och jag får låna en cykel av en mexikan och tävlingshjul av en brasilianare.
- Kärlek och hejjarop. Möts av otroligt mycket värme, vänlighet och hjälpsamhet och tänker gång på gång att möten mellan människor är allting värt – mer än alla materiella ting.
- Frank är en riddare och räddare i nöden. Han justerar cykeln så att den passar perfekt, vilket inte är helt lätt med en två nummer för stor ram – i synnerhet när det inte går det att sänka sadeln.
- Special delivery. Detta är inte tequila tasting utan raw sportdryck in the making. Sex kokosnötter fyller fyra flaskor med bästa sportdrycken en kan tänka sig på tävlingsdagen.
- Tacksamhet. Jag är oändligt tacksam över all hjälp och att få möjlighet tävla över huvudtaget. Tack tack tack.
- Be prepared for the unexpected. Det är väldigt spännande att cykla 180km på en häst man aldrig testat förr. Det är aldrig cykelns fel…. It’s not the arrow it’s the indian.
- Simningen är såååå vacker och sååå skön. Fiskar i alla världens färger skimrar under oss. Kaisa och jag simmar tillsammans hela vägen och det känns lätt. Här springer vi synkroniserat upp på rampen och klär av oss i farten efter 3,9 km simning i karibiskt hav.
- Wake up and just be awesome. Kaisa och jag strax innan start. Vi tränar ihop och vi håller ihop. Mysigt att simma i stim tillsammans med sin kompis.
- Cyklingen är raka vägar och härlig havsbris. Jag blir lika förvånad varje gång jag tar en ny vattenflaska — vattnet är nämligen iskallt! Imponerad över att volontärerna kan få ut kallt vatten till alla tävlanden mitt i ingenstans.
- Keep on moving. Tre varv och 180 km totalt kör vi och brisen blir starkare för varje varv. Trevligt!
- Direkt efter målgången — ett ögonblick av lycka som jag minns tydligt. Efter tretton timmar är jag tacksam över att vara framme oavsett min tid, mitt resultat och min prestation.
- Bjuder på en bild från löpningen, här håller vi typ styrfart.
- Dagen efter firar vi Kaisa som vinner sin kategori och får köra VM Hawaii nästa år. Jag är himla glad och stolt för Kaisa.
- Sedan firar vi födelsedag med fin roadrtip till sydspetsen.
- Cozumel är verkligen en lugn stilla oas att njuta av.
- Ett sista dopp i havet, sedan SOFTAR vi hemma och äter gröt exakt heeela december!