Ironman # 16

Livet är en resa…
Vi är alla på väg någonstans…

Hej vänner! Mitt namn är Jona. Jag är 50 år och har precis genomfört min 16:de ironmantävling. Jag vet att många av er ser mig när jag springer i mål. Målfotot på en glad Jona är dock bara en liten del av allting. Jag har kört triathlon i snart 20 år vilket är nästan lika länge som jag utövat yoga. Att jag har mycket erfarenhet betyder inte att jag inte kämpar med olika aspekter dagligen. Såklart att det är kul att gå i mål, det blir som en milstolpe, men bakom vare medalj ligger en lång story, som handlar om hur man tog sig dit och vilka motstånd (inre och yttre) man mötte på vägen.

Jag är uppriktigt glad över mitt 16:de lopp; hur jag jobbade fysiskt och mentalt för att ta mig framåt. Jag känner mig dock inte helt 100% nöjd och det är en av mina stora utmaningar (och ett slags genomgående tema) i livet, yogan och triathletandet. Jag vet att det alltid finns saker som går att utveckla och förbättra. Jag behöver också öva mig på att vara nöjd.

  • I Finland när pappa fortfarande var vid liv tittade vi på sport tillsammans. Hawaii dök upp i rutan en vinterdag när vi satt insnöade i Skogstorp. Det kändes helt obegripligt att en vanlig människa kunde genomföra IRONMAN. Från uppfattningen att det är omöjligt blev många saker möjliga i mitt liv. Man blir förvånad. Kanske att min största styrka som atlet är att jag inte låter mig slås ner av något, eller någon som inte tror på min idé. Jag oroar mig inte så mycket över molnen som rullar in utan fortsätter att röra mig framåt.
  • Några dagar innan årets världsmästerskap var vi ute och inspekterade cykelbanan. Ayse låg hundra meter framför mig och jag var glad över att få dela upplevelsen med min kompis. Vi cyklade över lavafälten och mitt i allt det svarta ”döda” lade jag märke till en röd vackert blommande buske som lyste upp vägen. I den stunden kändes allt (livet) så overkligt och jag var tvungen att nypa mig själv hårt och bita mig i kinden för att förstå att det är jag som upplever och inte bara drömmer.

Resultatet på pappret är inte är viktigt för mig längre. Hur slutet ser ut är inte så jätteintressant. Målgångar är roliga saker att se fram emot, de är slutet men också början på något nytt. Det är själva resandet som är spännande. Jag älskar att få vara i rörelse. Jag har en tävling kvar innan säsongen 2017 är slut och jag ska göra mitt allra bästa – varje steg räknas.

Tack för att ni delar denna resa med mig, tack för kärlek, pepp, vänskap, stöd och hejjarop.

Ni är alla rockstjärnor och superhjältar och jag älskar er!

Jona

mentala metoder…

Jag fokuserar på känslan i kroppen, lyfter blicken och slappnar av i axlarna. Jag känner andetaget; hur bröstkorgen stiger och sjunker. I samma stund lägger jag märke till hur solen är påväg ner och skapar intensiva färgar över himlen och havet….

I tidningen triathlet hänvisas till ny forskning. Atleter fick använda tre olika mentala metoder och man ville utvärdera vilken av dem som var bäst. 1) Man fick fokusera på en känsla i kroppen, exempelvis korrekt teknik. 2) Man fick tänka på andningen. 3) Man fick koncentrera sig på själva upplevelsen och lägga märke naturen och omgivningen.

Jag erkänner att jag inte läst hela den vetenskapliga rapporten men enligt tidningen ska man välja den sista metoden. Att “ta in” omgivningen är den mest framgångsrika strategin av dom tre.

Det bästa är alltså inte att ödsla onödig mental energi på att göra perfekt rätt och känna efter exakt hela tiden. Om man överanalyserar varje liten teknisk detalj går huvudet på högvarv och blockerar rörelsen. Det naturliga flytet försvinner.

En ska helt enkelt slappna av, ha kul, ge järnet och koncentrera sig på upplevelsen och naturen. Finn feeling, känn rytmen, hitta skönheten och glädjen i rörelsen. Tadaa!!! En nyckel till framgång.

Nu kan vi glädjas åt fågelkvitter och ljuset som återvänder. Ta in vännerna och naturen för det finns forskning som tyder på att det ger resultat. Observera att tjejerna på bilderna inte har någonting med artikeln att göra, mer än att de är absolut awesome :)

Kramar och kraft

Jona

varmt välkommen….

164_m-100739681-digital_highres-1369_025460-4367382

Hej och varmt välkommen 2017!

Tack för året som har gått. Det har varit ett riktigt roligt år, men också ett väldigt sorgligt år. Jag har kämpat mycket och lärt mig att allting förändras hela tiden, tankar, känslor, mänskor, blommor. Jag har lärt mig att allt har två sidor, njutning och smärta, socker och salt, glädje och sorg, värme och kyla, vinna och förlora, liv och död. Det är balansen i universum. I år ska jag “ta lärdom” och fortsätta att yoga och sporta mycket – leva min passion. Men med mer balans. Jag vill “hinna finnas” här för familj, vänner och alla goa yogisar. En grundtanke i yogafilosofin är att allt är förbundet med vartannat. Det här är en jättestor sak, som jag har svårt att sätta ord på. Det innebär lite förenklat att vi inte bara har ansvar för vår egen lycka, utan för alla andra, naturen och jorden. Det fungerar inte att diskriminera och utesluta svaga, sjuka, andra grupper och kulturer eftersom allting påverkas av vartannat. Jag ska utveckla detta mer snart och givetvis också skriva en färggrann årskrönika om alla sportiga framgångar och motgångar, men först: Låt oss fira in det nya året. Kom igen! Kämpa folket!

As One!

Jona

jag är aldrig nöjd….

Jag körde min 14:e Ironman och mitt 3:de VM i Kona, Hawaii förra lördagen. Jag kom in på en 60:e plats, men helt oavsett placering och tid, så är jag enormt tacksam för möjligheten jag fick att tävla med de bästa i världen.

181_m-100739681-digital_highres-1369_068845-4367399

 

Triathlon har lärt mig allt om tålamod och jag har fått bygga upp och riva ner min kropp om och om igen. Jag uppskattat verkligen alla svåra utmaningar för det är genom dem som jag växer, lär mig nytt, blir uthållig och får visa (mig själv) vad jag verkligen är gjord av. Jag är tacksam för chansen. Träningen till Hawaii gick fint, jag var glad och frisk, hösten var varm och jag hade många träningsvänner att hänga med. Motivationen var stark, men jag kände (innerst inne) att jag behövde mer tid. Jag hade en gnagande känsla av oro i kroppen&sinnet –att jag inte skulle hinna bli klar till start. Det finns delar av min tävling på Hawaii som satt klockrent och som jag är ganska nöjd med. Och det finns andra delar av tävlingen som lämnar efter sig en känsla av besvikelse. Jag antar att det är därför Ironman Hawaii anses vara en av de svåraste uthållighetstävlingarna på planeten – för att det är svårt att lyckas. Det som stör mig lite är att jag har en känsla av att jag inte riktigt kunde leverera på den nivå som jag vet att jag klarar av.

175_m-100739681-digital_highres-1369_057752-4367393

Mitt favoritögonblick på Ironman är på slutat av maratonloppet, då jag verkligen får “tömmer tanken” och visa vad jag går för. Jag uppskattar stunder när jag måste jobba med min hjärna. I år vag vek jag ner mig mentalt. Nu tar jag lärdom, bli motiverad, går vidare och är glad att jag fick möjligheten att mäta mina krafter mot de bästa i världen. Jag antar att det som driver mig vidare är vetskapen om att det alltid finns en ny chans. Slutligen, tack Hawaii, för att du ger mig möjlighet att tävla mot de bästa i världen, för att du utmanar mig och låter mig fortsätta drömma. Jag blir aldrig nöjd.

Tack vänner. Håll ögonen öppna. Jag kommer igen ;-)

Jona

IRONMAN KALMAR – min trettonde

Jag brukar skriva en ”race rapport” någon dag efter tävlingen, denna gång gör jag tvärtom, jag publicerar min tävlingsstrategi, det är kanske lite privat, men absolut inget hemligt. Varsågod, här kommer mina helt ocensurerade tankar på kvällen innan min 13:de ironman. Detta är det sista jag tänker innan jag somnar ! Tänk på att det är hastigt skrivet, helt spontant, rakt från hjärtat på ett hotellrum i Kalmar, inte redigerat i efterhand.

Kram

Jona

  • Ironman Kalmar går av stapeln i morgon med start klockan 07:00 och jag är här för att tävla tillsammans med tretusen andra glada triathleter. Hur går tankarna?
  • För några veckor sedan kände jag mig stark, kraftfull och redo. Jag kunde se tillbaka på ett år utan förkylningar och med bra träning. Jag kände mig motiverad och peppad att köra ett till race. Sagt och gjort, jag anmälde mig till IRONMAN Kalmar i sista sekunden via en av tävlingens sponsorer. Ville inte berätta för någon att jag skulle tävla. Vill bara göra det för att jag ÄLSKAR det….. utan stress och press. Eller? Är jag ärlig nu? Ljuger jag för mig själv?
  • Nu dagen innan känner jag mig tveksam på mitt beslut, på allt, på formen, på konkurrensen, på mina mål, på mitt liv, på vad jag vill, jag är nervös och osäker. Jona! Allt sitter i huvudet. Det mentala spelet har börjat. Vill jag inte innerst inne kvala till Ironman på Hawaii, även fast jag inte säger det högt. Är det inte det jag drömmer om? Vara där tillsammans med Kaisa o Company? Kommer jag att nöja mig med en ”sådär” tävling och placering i morgon? Kommer jag att vara glad om jag kommer femma som i Klagenfurt i juni? Är det ens realistiskt att ha placeringsmål? Troligtvis inte. Jag har ju ingen aning om hur de andra tjejerna tänker och presterar och tränar. Det enda jag kan göra är att koncentrera mig på mig och mitt lopp.
  • Okej Jonalainen,  hur ska loppet se ut då, hur ska min morgondag vara för att jag ska känna mig nöjd efteråt? Vi tar det från början!

  • 04:00 Vakna och gå ner och ät frukost. Få i dig en macka med mycket smör, kanske ett ägg, lite yoghurt, en banan, definitivt en banan, och en kaffe. Gå tilllbaka till rummet och chilla lite. Andas och gör några mjuka yogaövningar. Blanda en flaska sportdryck och jobba med att få i dig den i små klunkar fram till start. Blanda två flaskor att ta med till cykeln.

  • 05:00 Gå och kolla cykeln. Ta med dina 2 flaskor, sätt en bak på cykeln, töm den andra i flaskan fram, sätt på cykelskor med gummiband. Se till att ”flärpen” till skorna är öppen. Torka av sadeln och styret. Gå sedan till hotellrummet och chilla lite till.

  • 06:00 Väck Janne. Börja ta på tävlingsdräkten. Smörj in hela kroppen. Gå totalt owerboard med vaselin. Ta på våtdräkt, strumpor, skor och en fleecetröja ovanpå våtdräkten. Ta med badmössa, goggles och öronproppar.

  • 06:20 Börja gå till simstarten med Janne. Tänk på loppet. Veva på armar. Böj på ryggen. Jogga lite. Stretcha lite. Se till att få värme i kroppen och armarna. Såsa inte runt utan gå hela vägen fram. Hitta kompisar att simma med. Leta efter Patrik!

  • 7:00 Simningen. Starta bak i första gruppen. Sikta mot byggnaden i hörnet. Ta de gula bojarna på vänster sida. Sedan när du rundar längst bort, ta de orangea på din högra. Runda den stora orangea. In i hamnen igen och ut vid kattrumpan, där tar du bojarna på vänster sida. Tekniskt ser du till att glida bra och hålla uppe armbågen och frekvensen. Varva mellan 2-beat kick och vanlig kick. Speja och var noga med navigeringen. Var säker på din sak. Leta fötter. Fega inte. Drafta som en Gud! Lita på dina medsimmare. Håll koll på pulsen. Kör tvåtakt varvat med tretakt. Mantra: GE ALLT!

  • 8:05 Växling. Jogga och få igång fötterna direkt. Hitta påsen och ta på grejerna i rätt ordning. På med strumpor i morgon för det är Kallt! Stoppa gel och saltpåsen fram i toppen. Jogga i väg, fixa med hjälmen och brillorna medan du springer mot cykeln. Titta långt fram, du ser TREK! Ta cykeln, spring. Hoppa på. Se framåt. Mantra: HÅLL FOKUS!

  • 8:10 Cykling. Få på skorna och kom igång. Get organzied now. Titta på klockan. Börja dricka sportdryck. Ta en gel varje 40-minutare. Kanske en banan i farten när du känner för det. Jobba hela tiden med aerodynamiken, sjunk ner, inga onödiga rörelser. Håll hög frekvens på benen. Undvik att bromsa helt. Titta långt fram och läs av banan. Arbeta med växlarna. Räkna kadensen. Lyssna på andetaget. På ljudet av ditt andetag. Folk kommer att cykla om, hur reagerar du då? Häng kvar i det mentala suget, suget att vara med i matchen, men blir inte förbannad, tvinga dig själv att tänka ”glad” även när du blir omcyklad. Skit i att folk fuskar och ligger på rulle som att det inte finns någon morgondag, det är deras val. Inga ursäkter. Gå inte den vägen med att börja tycka synd om dig själv. Fråga istället? Håller jag rätt fart för mig? Skulle jag kunna cykla hårdare? Ligger jag i rätt växel? Är jag aerodynamisk? Kontrollera det du kan kontrollera i din egen cykling och bry dig inte om vad alla andra gör. Om det börjar svida i benen och du känner syra, slappna av i axlar, ansikte, hals, händer. Cykla så energisnålt som möjligt. Smyg fram. You are the dark horse! Mantra: DARK HORSE!

  • 14:00 Växling. Okej, ta av skorna i tid, innan rondellen, bromsa in och hoppa av mjukt. Tänk på att du måste lyfta benet då du har en flaska bakom dig. Räta upp ryggen, få kontakt med tårna, jogga mjukt, lyft på hjärtat. Ställ dit cykeln. Ta av hjälmen och glasögonen i farten. Ta påsen. Håll fokus. Sitt inte! Gör allt i rätt ordning. Sitt inte! På med NYA strumpor. LYX! På med skor. Spring iväg. Du har en ny start nu. Mantra: SITT INTE!

  • 14:05 Löpning. Tre varv ska springas, första varvet handlar om att komma igång med steget och tekniken. Räta upp dig. Lyft hjärtat. Landa under kroppen. Pendla med armarna. Andra varvet handlar om att fokusera på fart och rymt, hålla kvar tekniken även när det blir svårare. När folk kommer förbi ska du fråga dig själv: Håller jag rätt fart för mig. Har jag god teknik. Skjuter jag ifrån med löpsteget. Håller jag rätt frekvens? Tredje varvet måste jag intala mig själv att jag har en chans gentemot andra. Jag får peppa upp mig rejält där. Jag nöjer mig inte. Jag kämpar. Kom igen nu jona – du har chansen, du tar en pallplats, du kan kvala till Hawaii, nu är det bara ett mentalt spel. Det är nu. Jag kommer inte att ha en aning om hur jag ligger till och jag kan inte lita på att publiken har det heller, dom säger alltid fel (erfarenhet) så jag måste bara lita på mig själv och min kropp och mitt eget sinne. Jag har tillit till min förmåga. Jag springer för att jag kan. Jag springer för att jag vill. Jag knyter näven i fickan och borrar ner blicken och springer som att jag gillar det. Skit i att det ser förjävligt ut och att tekniken totalhavererar. Mantra: SPRING MED HJÄRTAT!

  • 18:00 MÅL. Under elva timmar. Det är målet. I mål vill jag ta mig tid att njuta lite. Hänga lite bland folket. Äta, dricka, snacka, ”supa in” stämningen. Ha inte för brott till hotellrummet, där kommer du bara att kollapsa. Jag måste också vara medveten om att även fast jag har känt mig stark och i form för några veckor sedan så innebär det inte att jag är bäst. Det finns många fantastiska starka tjejer på plats, som är både starka, stabila. Jag ska inte bli besviken om jag kommer åtta, det här är bara en lek, det här är bara sport, det här är bara triathlon, vi botar inte cancer. Mantra: VAR NÖJD! Sanningen är att jag är nervös.

  • 12:00 NÄSTA DAG. MIN VISION: Gå till prisceremonin med lätta steg och ta emot ditt pris och din kvalplats till Hawaii. Det här är min resa.

****

Epilog: Jag simmade på 1:01 cyklade på 5:26 och sprang på 4:12. Totaltiden inklusive växlingar blev 10:45:38 och med det lyckades jag nå mitt mål och fullföljde min trettonde IRONMAN på under elva timmar. Jag placerade mig som trea i min ålderskategori i ett fantastiskt starkt startfält samt vann en plats till Ironman world championships som går av stapeln på Hawaii den 8 oktober i år. Tusen tack till alla som är med på resan: Alla medtävlande som ger mig en stor spark där bak när jag mest behöver det, Janne, Kaisa&Co, Johan, Trek, Lasse, Bontrager, Pernilla, Anna, Nina, Kristina, Patrik J, Patrik E Jonas, Mikael, Linus…. ALLA! TUSEN TACK!

swim 1swim 2

bike 1

bike 2

jona bike

 

run cobblestone run 3 lap

jona 1

jona 2 jona 3

jona 4

kona

vykort från Ironman och Dolomiterna

simjona

 

Min tolfte Ironman är avklarad och det känns som att jag är på väg tillbaka efter en riktigt lång period av tveksamheter, missöden och bakslag. Tacksam för att kroppen håller och hjärnan och hjärtat vill!

neråt

Först var vi i Österrike och tävlade, sedan tog vi en omväg hem via Italien. Lite blandade bilder här i inlägget alltså.

alpblomning

Jag körde slut på mig i Klagenfurt och tankade ny energi i Dolomiterna. Tävlade hårt och firade en minisemester med fina vänner. Vilade med cykling i hög alpluft. Nytta och nöje, en bra mix!

bymys

Jag älskar bergen, känner mig som hemma, påminner mig om min tid som alpin utförsåkare. Fart, frihet och glädje.

sellaronda

Vackert så att man tappar andan hela tiden. Att cykla på hög höjd hjälper också…. andetaget blir en aning ansträngt :-) Flås!

mot molnen

Tacksam att ha bästa guiden som visar den “snabbaste” vägen runt.

wortersee

Och jag älskar sjön Wörtersee, som inramar IRONMAN Österrike. Den blå lagunen. Man kan dricka vattnet, vilket jag också gjorde medan jag tävlade. Exakt 10 klunkar!

ironmanbild austria

Tävlingen gick inte helt utan missöden, för jag fick stå i ösregn och åska och byta punktering medan ALLA cyklade förbi. Imponerande att jag kunde bibehålla lugn och fokus även fast jag tappade min ledning (jag var först upp i min tävlingsklass efter simningen)  Ja – det är sant att jag inte blev irriterad, fixade bara allt lugnt och metodiskt och kunde så småningom cykla vidare.

yes

Målet är alltid en befrielse. Men jag är inte här för målet, jag är här för resan. Ironman är något jag ”bara” gör, det är en del av mitt liv, precis som yoga.

dimberg

Ibland tänker jag att nu har jag nog gjort mitt sista race, men sen stiger jag upp nästa morgon och tränar igen. Det handlar hela tiden om lusten och viljan att arbeta med sig själv och sina gränser.

 

Ok ungdomar, bee good, feel good. Till helgen är jag hemma i Skåne och jobbar yoga igen.

Söndag 3/7 Sommar Yoga i Hölle kl. 13-16
Söndag 3/7 Warm Yin Hot Yoga Malmö kl. 18:30-20
Onsdag 6/7 Hot Vinyasa Hot Yoga Malmö kl. 12-13
Lördag 9/7 – Onsdag 13/7 No Mind Festival i Värmland
Måndagen den 18/7 startar Yoga&Sim by The Beach

Kram

Jona