Kategori: Spanien

I Barbate vid Atlanten nu. Måndag morgon och jag vaknade både slö och seg. Det har snackats om att cykla till Gibraltar, typ 200km tur&retur, men jag lyckades övertala min eskort att dagens fokus skulle vara sol, fotografering och att kolla utsikten. Tack för det, vi fick en nimm rundag längs kusten åt ena hållet och sedan åt andra hållet. Varma sköna vindar rullar in från Afrika och jag måste nypa mig i skinnet flera gånger för att kontrollera att jag säkert är vaken. Aj! Jag konstaterar att jag är vaken och livs levande och lever ett liv där jag får möjligheten att följa mina drömmar. Rullar en stund och låter tankar och känslor ila, blir lite lätt gråtfärdig av tacksamhet inför allt vackert jag får uppleva. Sedan börjar jag längta efter nära och kära att dela upplevelsen med och då blir det lyckligtvis dags för fika. I Zahara stannar vi till. Kyparen bjuder på det bästa och kommer ut med självaste Alien på ett fat. Jag tar vackert seden dit jag kommer och smakar lite. Här växer inga grönsaker ändå, tänker jag, dessutom vill jag inte vara så rigid och färglös att jag inte kan gå över gränsen och låta en sliskig bläckfisk slinka ner ibland. Nu ska jag faktiskt runda av dagen med att ge mig ut och springa… har ett möte med solnedgången.

Snart hemma mina vänner. Varm kram från liten Jona

Mediterar och springer en runda  för att samla kraft och ladda, sen är det frukost, cykling och Viva Espanha tills läggdags. I dag har det klättrats i de sjukaste serpentiner någonsin, en klättring som varade i all oändlighet, med helt fel utväxling på min cykel dessutom… men med lite sisu är vi lyckligt framme i nästa vita by på kartan. En bild förmår aldrig fånga dofter, lutning, svett längs ryggen, örnen som kretsar ovanför, strålkastare av sol, minimyskoxarna vid väggrenen, känslan att färdas från botten till toppen ovan molnen, syrsor, tusenfotingar, ödlor som ilar mellan cykelhjulen.

Mytisk kväll. Nu hör jag en kattugla hoa i månskenet utanför hotellet. Tack älskade Pappa Ornitolog för att du lärde mig höra sånt.

Hasta!

Jona

I dag svischade jag upp så snabbt upp över bergskammen att inte ens kameramannen hann med. Vi har inte sett en enda racksträcka än runt Ronda och El Burgo, men det kommer väl senare i veckan. I morgon cyklar vi nämligen vidare till annan by och följebil tar med packningen. Mycket professionellt. Förutom vissa spontana ryck, så tar jag det lugnt. Det är ingen större idé att bygga upp en grym formtopp i oktober, som blir svår att upprätthålla under den karga Skånska vintern. Det som fungerar är att fokusera på är teknik. I dag på lunchen fick jag ett helt föredrag om backteknik- nedför. Det finns alltid en förbättringspotential. Skulle man vara fullärd kunde man lika gärna lägga sig ner och invänta sin sista dag, eller få ett så stort uppsvullet huvud att man inte skulle kunna prata med folk längre. Just nu är mina ben möra och huvudet tänker inte så bra alls. Fattas bara mat för att göra denna dag fulländad.

Kramar och värme

Jona

Coolaste skylten i dag! God afton govänner i dag är vi i Ronda. I morse gick flyget till Malaga, Spanien och innan solen gick ner hann vi checka in, susa fram på cyklar i full fart och äta tapas. Jag blir så lycklig av alla dessa backar, jobba uppför och åka slalom nerför. Här ska det rekognoceras byar och berg i en vecka. Väcka klättermusklerna lite. Titta in igen, berättar mera sen. Nu lite nattamat, sen sova. Kram kram från Jona, med möra ben.