Tack vare att jag inte fullföljde Vätternrundan har jag överskottsenergi kvar nu. Fram till loppet förra helgen har jag investerat all min kraft och tid på att köra 315 km snabbt med šKODA Cycling Team. Sista veckorna toppades formen och jag var taggad till tusen. Teamet lyckades fantastisk bra genom att ta sig i mål på ny rekordtid för tjejer. Min egen insats var dock inte 100% eftersom jag inte lyckades ta mig hela vägen i mål (*).
Det är kluvna känslor. Jag är superglad för teamets skull och jag känner att jag ändå varit med och bidragit litegrann. (Jag är som en fotbollsspelare på avbytarbänken, alla behövs i ett lag). En del av mig är dock besviken på min kapacitet – att jag inte kan prestera bättre – och jag har svårt att låta bli att nedvärdera mig själv. Efter målgång var planen att fira med laget och ha en välförtjänt semester. Jag har firat med laget vilket var jättekul. Jag har semester nu, men det känns som att jag inte riktigt är värd semester. Nevertheless … jag jobbar med mental träning och gör roliga saker som jag gillar.
(*) Här kommer en snabbrepris: Vi är 30 stycken tjejer som startar Vätternrundan med det gemensamma målet att cykla snabbt.15 av oss kommer i mål samtidigt och jag är inte en av dem. 2 får punktering, 5 måste avbryta pga sjukdom, dåliga ben eller motsvarande … några cyklar i mål med andra team. Det här ingår i kalkylen och huvudsaken är att stora delar av laget kommer i mål tillsammans på en bra sluttid. Så här gick det för mig: Vi kör belgisk kedja och det blåser sida mot. Det börjar med att jag tappar lite till framförvarande cyklist. Jag ställer mig upp för att täppa till luckan och kör på rött med påföljd att jag får mjölksyra i hela kroppen – inklusive magen. Detta upprepas några gånger. Jag är otaktiskt och ligger på fel sida och får inte skydd från vinden … nästa gång det bildas en lucka är jag helt rökt. Hur mycket jag än biter ihop kan jag inte jaga ikapp. Ensam är inte stark. Jag cyklar med en lagkamrat som också avbröt. Tillsammans fokuserar vi på att heja och ta emot vännerna i målet. Där firar vi med champagne. Jag är trots min bristande insats på tävlingsdagen, glad för den här möjligheten att få träna och tävla som ett proffs. Det är få förunnat och jag är oerhört tacksam. Jag vill tacka våra fantastiska lagledare, teamledare, lagkamrater och generösa sponsorer. Det har varit en spännande och händelserik resa. Jag fick ett tips av vår lagkapten: “Du ska genast köra en ny tävling för det är den bästa terapin”. Haha.
Nu tar jag hand om kroppen och sinnet. Semesterns slutar om en vecka. Ses och hörs snart igen!
Jona
