”Cyklister följer inte trafikregler”.  ”Bilister är idioter”.  ”Folk som yogar är lugna”. Tre typiska generaliseringar.

Att använda sig av stereotypa sätt att beskriva olika grupper av människor är ett problem. Generaliserande beskrivningar bygger nämligen ofta på fördomar och bristande kunskap. Fördomar leder successivt till diskriminering. (Hinton 2003:167). ***

Eftersom jag ”cyklar på jobbet” vill jag lyfta fram ett problem från livet på gatan. Bilister är extremt irriterade på cyklister, som tar upp hela vägen och bromsar upp deras framfart. Cyklister är inte sena med att visa fingret. Flera av mina vänner har blivit prejade i diket och nu menar jag inte bara stora starka ståtliga killar i klunga, utan snälla söta tjejer, som cyklar två och två. Själv har jag både blivit påkörd, sydd och gipsad. Statistik finns!

Hittills har jag dock inte hört om någon bilist som har skadat sig för att en cyklist har betett sig hotfullt, men jag antar att det bara är en tidsfråga. Stämningen är rejält fientlig. Osämjan mellan bilar och cyklar trappas upp. Det är typ krig. Otroligt onödigt. Jag ligger i riskzonen, jag vet aldrig när någon plötsligt blir arg på mig och väljer att ta till vapen.

Personligen tycker jag att det finns hur mycket plats som helst för oss alla. Öppna hjärtat. Älska mer, ge varandra utrymme.

Take home message. Make More Love On The Road. Bilister och cyklister och yogapeople är alla bra på sitt sätt – mänskliga och mycket dödliga! När vi utövar yoga är vi alltid uppmärksamma på vår dialog. Både hur vi tilltalar oss själva (inuti vårt huvud i form av pepp och kritik) och hur vi bemöter varandra i samtal (positiva eller negativa). Vi öppnar upp för kommunikation istället för att sitta inne på vår kammare och döma och kritisera och skriva arga blogginlägg :-)

Vi ses i salen måndag till söndag, vi jobbar vidare med övningar som öppnar bröstkorgen så att vi kan andas och ge utrymme åt hjärtat att pumpa på!

Peace Out

Jona
***

Att dra allmänna slutsatser, förenkla och dra alla över en kam är inte bra. Istället för att bunta ihop varandra i homogena grupper, skulle vi kunna se på varandra som unika individer, med olika styrkor, kunskaper och specialintressen. Det är respekt.