cirka fem yogafestivaler senare

tiden går . . .

Jag kom till mitt första yogapass för 20 år sedan i löpartajts och flanellskjorta. Hade helt ärligt ingen koll på någonting – ville bara bli lite vig kanske. Sedan dess har jag mött tjugoelva yogalärare, femton präster och massa roliga indiska gurusar vars fötter en förväntas pussa för att visa sin vördnad och respekt.

idien 120

världen är stor

Yoga har öppnat ofantligt många dörrar och möjligheter för mig, jag har besökt platser och mött människor som jag inte visste existerade. Jag har kommit att uppskatta världen och människorna i den. Och jag har lärt mig att inte ta migsjälv på så blodigt allvar.

idien 075-2

same same but different

Sju resor till Indien och fem yogafestivaler senare är jag fortfarande exakt samma person. Flickan från skogen (i tajts) som inte kan bete sig i möblerade rum. Det händer dessutom att jag råkar svära i kyrkan. Kanske kanske att jag har liiiite mer tålamod – men that’s about it.

idien 403-1

– do you like our god?

Minns mitt första besök i Indien. Alla är jättenyfikna på att få höra om ”min” gud och om jag gillar ”deras” gudar. Att inte ha en egen husgud är helt otänkbart i de månghövdade gudarnas land och förvånade ögonbryn höjs när jag förklarar att jag inte har någon gud som jag dyrkar direkt. Att jag är uppväxt med biolog och anatomi.

idien 067

feel the force

Jag har många vackra&fina upplevelser under mina meditationer. I can feel the force liksom, men jag dyrkar varken något eller någon. Istället funderar jag på kemin bakom det hela. Vad händer i hjärnan när vi mediterar? Vad exakt är det för ”happyhormoner” i hjärnan som får oss att känna välbehag? Hur jobbar hypofysen?

gud och natur

Jag tror på kretsloppet

Trots min naturvetenskapliga syn har jag alltid varit intresserad av religion, filosofi och psykologi och jag ser Indiens gudar&gudinnor som källor till inspiration. Det är dessutom kul att läsa alla smått episka berättelser om gudar som flyger och slåss.

durga

gudinnan durga

Durga är en stark kvinna som inspirerar. Hon svingar sitt svärd, slaktar djävlar och demoner, och låter huvuden rullar som att det inte finns någon morgondag. Symboliken i det hela är att vi ska slåss mot våra inre demoner och besegra våra inre fiender.

idien 093-1

tävlingar testar min inre styrka

Durgapower är bra att ha när jag tävlar i IRONMAN. Många konstiga och mer eller mindre destruktiva tankar hinner nämligen dyka upp när jag simmar, cyklar och springer timme efter timme. Tankar som ska slaktas. Tankar som ska släppas innan de slår rot.

gudar

Det kanske inte är gud som har skapat människan utan människan som har skapat gud Vi är ju så uppfinningsrika och fantasifulla

Jona

Prasad är en gåva

Jag har landat på hemmaplan med händerna fulla av godsaker och inspiration. Nu är tanken att allt så småningom ska smältas och integreras. Ny kunskap ska spridas vidare och läras ut.

Känner mig proppfull av nytt!! Jag är samma gamla impulsiva, spralliga, spontana Jona, men med kanske lite mer insikt. Eller kanske inte… Känns lite annorlunda i hjärna ändå på något sätt.

Indien är omtumlande; att få uppleva stor generositet och glädje, trots stor fattigdom, påverkar mitt sätt att se på saker. Man kommer in i helt nya tankemönster.

Att bevittna alla olika grader av fattigdom är gripande. Däremot ser jag tydligt att inre frid och känslan av tillfredsställelse, samhörighet och lycka inte alls hänger ihop med materiella tillgångar.

Glädjen vet inga gränser. Gemenskapen är stor.

Jag blir väldigt inspirerad av all generositeten vi möter, att få blommor, bli inbjuden i små hus (som vi här hemma kanske skulle kalla fallfärdigt ruckel) och att bli bjuden på något gott, att bli kallad syster och någons bästa vän – ja sånt händer hela tiden.

Jag kan bli väldigt inspirerad av människor som väljer att leva ett materiellt fattigt, men ett andligt oerhört rikt liv. Asketer, saddhus, renlevnadsmänniskor. Detta är en stor kontrast till hur vi lever här; i materiellt överflöd men i avsaknad av andlighet.

Indien blir man ofta bjuden på något gott. Prasad är helig mat, välsignad mat, mat som anses ge energi, kraft och läkning utöver det vanliga.

Den som tillverkar prasad upprepar dessutom ett speciellt mantra för att ladda maten med ännu mer helighet.

När man t.ex. går ut ur ett tempel får man alltid prasad. Godsakerna serveras från hand till hand. Man håller sina händer kupade som en skål och ”prasadutdelaren” placerar godiset i skålen med sina egna händer. Fint och mysigt tycker jag.

Ibland kan det kanske kännas som att man får lite för mycket av det goda, men då får man hålla i minnet att detta inte är vilket socker som helst utan ”andligt socker”. Socker som kommer från den gudomliga kreativa skapande upprätthållande…

Sockerkicken är en gudomlig kick :-)

Dessutom vet gästfriheten och välviljan inga gränser. Indierna är överförtjusta att få servera. Vi lämnar templet med händerna fulla av t.ex banan, nötter, torkad frukt eller en speciell energibolle, som är gjord av mjöl, råsocker och ghee (renat smör).

Det finns olika typer av prasad i olika tempel, för olika dagar, gudar och tillfällen. Vi tar tacksamt emot och känner oss lite heliga. Jag har som min policy att ”ta seden dit jag kommer” och aldrig rynka på näsan utan bockar och tackar och smakar. (Skulle dessutom kännas jäkligt oartigt och ”överklass” att börja svamla om blodsocker och dieter och GI och LCHF i ett av världens fattigaste land).

Denna veckan delar jag ut Prasad i samband med yogan! Enligt yogisk filosofi sägs det nämligen att om vi har t.ex frukt framme i vår yogasal, så anses frukten bli laddad med extra mycket Prana (livsenergi) och när man äter efteråt får man i sig mer än bara vitaminer.

Burfi är en indisk silvrig sötsak som innehåller cashewnötter. Delas nu ut på alla yogaklasserna i södra Skåne :-)

20140314-082009.jpg

20140314-082017.jpg20140314-083510.jpg

Sista natten med gänget…

”When ever in doubt – just meditate on the Naam” – Bhai Himat

Vi skall strax samlas med gruppen för avskedsmiddag, meditation och peptalk inför hemfärden. Av de goda dofterna att döma blir det en riktig brakmiddag.

Jag sitter på vår balkong i gästhuset i New Delhi och samlar några sista tankar. Vacker sång hörs från en Sufi moské strax intill.

Att inta Gyllene Templet med alla ritualer, som morgonceremoni, dopp i det heliga vattnet, meditation på historiskt och andligt viktiga platser är en väldigt mäktig upplevelse.

Atmosfären är speciell och det vibrerar av andlighet i luften. Musiken som spelar i princip dygnet runt vaggar in en i en harmonisk känsla.

Sista dagen i Amritsar satt vi en stund och mediterade på själva templets tak. Det är inte tillåtet att fotografera här, men eftersom jag är född olydig rebell kunde jag inte låta bli att fyra av ett snabbt klick med mobilen upp mot skyn när ingen såg. Kände så starkt för att visa världen vad vi såg när vi öppnade ögonen.

Jag ser migsjälv lite som en vägvisare när jag tar med mig gäster från Sverige, eller som en tolk av ritualer, så att de blir begripliga och inte bara tomma gester.

Indier är födda och uppväxta med helt andra koncept än vi, man diskuterar gudomlighet, andlighet och man känner sig välsignad.

I den jämförelsen har vi svårt att visa hängivelse och Bhakti. Att buga sig känns stelt och svårt. Men efter ett tag släpper garden och våra hjärtan blir mer öppna och mottagliga för allt.

Varför åker vi till Amritsar, denna kaotiska stad? Varför åker vi till Gobind Sadan på landet?

Under hela vår vistelse i Amritsar stöter jag på endast ett fåtal västerländska turister. Platsen har historisk anknytning till vår tradition av Kundaliniyoga – därför åker vi hit.

Många mantran som vi använder hemma sjungs öppet här.

Filosofiska begrepp som t.ex Seva (osjälviskt tjänande och hjälpande av andra), Shakti (andlig kraftfull energi) och Bhakti (hängivelse) kan studeras här.

Ashramet Gobind Sadan är det ställe var Yogi Bhajans lärare Baba Virsa levde och verkade fram till sin bortgång år 2008.

Härifrån spreds mantrat Ek Ong Kar Sat Nam Siri Wahe Guru* vidare till oss!

Vår form av yoga är ju inte i första hand bara fysiska ställningar utan en rik andlig tradition med förgreningar åt olika håll.

Jag har ägnat mer än 15 år till att studera dessa förgreningar och det är jättekul att hela tiden hitta nytt material! Nytt material till en tredje bok kanske eventuellt så småningom.

*En kreativ kraft genomsyrar allt levande, det är sanningen, obeskrivlig är denna visdom

20140311-172002.jpg

20140311-172024.jpg

20140311-172122.jpg

20140311-172134.jpg

20140311-172211.jpg

20140311-173505.jpg

20140311-172401.jpg

20140311-172523.jpg

20140311-174619.jpg

Mot New Delhi

Vi sitter på tåget till New Delhi.

Finfin service som vanligt. Först kommer springpojkarna med vatten, sedan med ”Tea and bisquits” och därefter en varm frukost bestående av goda grönsaksbiffar med tillbehör.

Vi sitter mitt bland ett gäng killar från Bollywood! De ska sitta på tåg i tre dygn, hela vägen till Mumbai.

Allt började lugnt till en början, vi blev bjudna på allt mellan himmel och jord, fler kex, olika kex, chips, godis, dryck, apelsiner. Generositeten vet inga gränser.

Sedan började showen på allvar. Killarna har hållit låda för hela kupén, klätt ut sig till kvinnor i peruker, klänningar, lösbröst och hela kittet.

En kille klädde ut sig till guru och sprang runt och skulle välsigna folk.

Allt under högljutt pladder och jag skrattade seriöst så jag fick ont i magen.

Hela situationen var så komiskt bisarr. När händer sånt i vårt hemland? På våra tåg tilltalar vi inte ens varandra. Nåja, man ska inte jämföra.

Nu är perukerna nerpackade och alla snarkar duktigt.

Vi är framme i New Delhi om några timmar, där blir det stor avskedsmiddag innan flyget hem till Sverige på onsdag.

Onsdag kväll är jag på jobbet igen!

Ses snart!

Jona

20140311-163423.jpg

20140311-163437.jpg

Goindwal

Upp tidigt som vanligt. Morgonyoga i parken, morgonmeditation i guldtemplet, spännande färd ut på landet för att besöka två andra historiskt betydelsefulla tempel för mer meditation. Tillbaka till Amritsar för shopping av sjalar till vänner hemma, lunch och en kaffe! Jo faktiskt. Supergott och stärkande och kokat över öppen eld. Ska bli spännande att se om man somnar i kväll. 05:00 går tåget tillbaka till New Delhi för sista natten i Indien.

Okej, vi närmar oss slutet av resan så det är dags att presentera bandet. Tadaaa!! Trumvirvel!!

Bhai Himat. Indien mentor och expert på yoga nummer ett!

Min roomate Magdalena, lär ut yoga i Vranarp, Österlen.

Anna-Karin, rutinerad yogakvinna från Ljunghusen.

Anita från Skellefteå! Lär ut yoga i Norrlands djupa skogar.

Suz från Malmö är i toppform och har rest överallt!

Lena är yogalärare från glada Huddik, ska vidare till Goa sedan!

Sköna Helena – ska också vidare sedan, men till Kerala!

Marianne, berömd balettdansös, balettlärare och yogalärare från Skanör.

Kram

Jona

20140310-183806.jpg

20140310-183819.jpg

20140310-183845.jpg

20140310-183921.jpg

20140310-183943.jpg

20140310-184141.jpg

20140310-184204.jpg

20140310-184700.jpg

20140310-185254.jpg

20140310-185341.jpg

20140310-185411.jpg

20140310-185417.jpg

20140310-190158.jpg