Nyårskrönika av Jona i valfiskens buk

I år har jag inte lärt mig något av dignitet som jag kan komma på just nu på rak arm, utan att efterkonstruera. Jag tycker inte att jag kan dra några egna slutsatser som leder till upplysning direkt, utan det rör sig mer om intuitiva sinnesimpulser. Jag tror att den stora utmaningen är att inte lista massa löften i ett försök att bli ny och perfekt år 2011. Den stora utmaningen är att acceptera den vi innerst inne är. Varje enskild individ är i detta hänseende utvald och unik. Vi behöver bara öppna ögonen för att se klart. Där har vi kanske nyckeln till upplysning. Nyår är varken en startpunkt eller en slutpunkt, men det kan vara värdefullt att markera och minnas händelser av dignitet och ge dem en plats i tiden. Vi lär oss genom att minnas och se mönster – sanningen blir tydligare.

Gott Nytt År kära vän – exakt som du är önskar Jona

Tattadaaa


Det där skulle föreställa en fanfar. I dag tog jag ledigt från jobbet, fick undsättning av en jättebra yogavikarie och drog i väg på en liten Road Trip till Trek i Halmstad. Trek mina vänner är ett världsberömt cykelmärke. Lite som Audi kanske. Jag är inte alls intresserad av bilar och äger ingen för den delen heller, men cyklar kan jag inte få nog av. Känner genuin kärlek för detta fenomenala ärkemiljövänliga fordon!


Inne i denna coola byggnad finns mycket spännande saker i stål, aluminium och karbon. Här har jag glädjen att träffa experten Oskar som visar mig de senaste värstingmodellerna och tar olika intressanta mått på mina fötter, axlar, ben och avtryck på sittben med en rolig liten platta. Cyklar måttanpassas alltid till sin förare.


Madone heter denna goding.


Och här har vi den Svarta Hingsten med den snabbaste geometrin.


Detta mina damer och herrar skall föreställa mina ben. Under lågsäsong. Till våren ska de dra tunga växlar i mången mil och fortsätta utan klagomål tills döden skiljer oss åt. Tack tack benen! Tack på förhand så länge det varar. Jag är er evigt tacksam.

God kväll mitt herrskap- tack för ordet.

Jona

vanlig måndags lovsång

Så var det vanlig tråkmåndag igen. Vi muntrar upp oss i Spinningsalen. Det är Snygge-Björn, som kör sammanbitet och stirrar ner i backen. Det är alltid lika glada och oförskämt pigga Ola med mysigt morgonrufs. Det är Henric längst fram med obefintligt underhudsfett, som småfryser förta tre minutrarna. Det är gourmetcyklisten Peter. Längst bak i klassen sitter starka Christer och hans bror och de stökar till stämningen och sprider oro som vanligt. Lite på kanten sitter en X-hockeyspelare och på andra sidan en X-fotbollspelare med grymma lår. Insprängt band tupparna har vi alla sega, starka, snabba, snygga kvinnor som sprider ljus och kärlek i församlingen. Tillställningen vänder snabbt från missär till hopp och tro i takt med att endorfinerna tränger sig ut ur porerna. Tack alla nämnda och onämnda för tre glädjerika mornar. Puss och god fortsättning önskar vi eder alla. Jona

en annandag

Försov mig kungligt. Därmed hanns det varken yogas eller mediteras i morse. Det känns otroligt konstigt att bege sig ut i världen utan meditation, som att lägga sig utan att borsta tänderna, fast skitigare. Ofräscht. Vi har våra ritualer, och det är fint när de fungerar, men man ska inte bli beroende och inbilla sig att världen går under när man missar. Efter den uteblivna meditationen var det dags att hålla spinning och salen var full av triatleter, cyklister, muskelbyggare, pensionärer, ungdomar och allehanda löst folk och fä från obygden. Ganska brokig församling, men med en gemensam längtan att svettas och brinna på annandagsmorgonen. Jag älskar dessa människor, mina vänner i träningsvärlden, en bekymmerslös värld. Några fula finska svordomar undslapp mig i stridens hetta och ekade ut i högtalarsystemet. Det är konsekvensen av utebliven meditation i kombination med adrenalin i kroppen. Det bildas ett gift i blodomloppet och man blir både lite småarg och instinktstyrd. Kyler ner mig med en istapp. Jag ber så mycket om ursäkt för att jag hädat.

God fortsättning – i morgon är en annan dag.

Jona