Författare: Jona

11/2: Min mysiga finska mormor, som mediterade dagligen och drog åt det Buddhistiska hållet, var lite fundersam när hon skulle dra vidare. “Jag är redo att lämna denna kropp, men jag kommer att  sakna att krama hårt, så att det känns ända in i sälen”. Arktiskt isigt vitt i Skåne by the beach. Unikt säger alla. Och jag måste få springa igen i dag, för tänk OM allt smälter snart.  Vi hoppar på isflak och springer över Falsterbokanalen. Mitt på grips jag plötsligt av lätt panik á la: “tänk-om-isen-brister-och gud-vad-omoget-av-mig-att-springa-runt-och-leka-med-döden-när-planen-är-att-jag-ska-bli-hundra-och-supervis-yogi-med-meterlånga-dreads-som-håller-audiens-i-en-grotta” Ja! Jag har lärt mig att det gäller att kramas så länge man lever. Kram-ända in i själen/Jona

I morse sprang Sara och jag en sväng med hundarna. Go känsla. Som bonus blev det styrketräning för vi fick ägna en halv timme till att få loss hennes bil, som fastnat i skaren vid Falsterbokanalen. Under kanalen hittar man räddningen, men inte för oss som strandat på land. Hepp-Jona