bokfotografering igen

Låt mig få presentera dagens crew från vänster till höger. Raw Food kock Linda, Stylist och hårfrisörska Sara, Fotograf Ulrika och formgivare Nina.

I dag har jag varit i Malmö minsann med ett stort och stabilt crew. Nu är det exakt ett år sedan jag började skriva tvåan. Ett år går fort och jag börjar se en färdig bok någonstans vid horisonten.

Havet är som mitt sinne

Ulrika Vendelbo tog bilderna den 9 september i Skanör.

Sommaren med brädan har varit fantastiskt fin, känner hur jag mer och mer blir ett havet. Gränsen mellan kropp och hav är inte längre lika tydlig. Men jag har mycket kvar att lära mig. Att inte försöka trycka in mig i en för trång låda och fram för allt att öva mig i oändligt tålamod. Som lärare vill jag gärna pressa ner enorma mängder kunskap i halsen på folk istället för att ge en nyckel i taget.

I söndagens solnedgången tog jag sommarens sista tur– i bikini i alla fall. Jo, för jag kastade faktiskt bikinin direkt efteråt . Sedan kom stormen och rörde upp havet, kastade upp maneterna i tången.

Det har blåst på bra sedan dess. Även i mitt sinne. Stunder av klarsyn varvas med ögonblick av totalt kaos. Stillhet och Storm. Jobbar och skriver och håller massa yoga. Turbulenta dagar med många möten, högar av obesvarade mejl och missade samtal ger mig dåligt samvete. Jobbar på att sortera. Försöker hänga med, hålla mig på brädan, jobba mig igenom. Gillar när det blåser.

Just nu sitter jag i soffan med  en jättekopp te och det känns hyfsat stabilt. Vilar med benen i högläge. Camilla var här nyss och jag fick ett par nya kompressionsstrumpor som jag testar nu. Bra grejor, som kan öka blodflödet och förbättra återhämtningen.

Önskar er alla en vilsam kväll

Jona

det närmar sig slutet…

Bara några kapitel kvar nu. Fotografen är Ulrika som vanligt och jo, jag håller med om att det är skitlite yoga på den här sidan nuförtiden, men det beror på att jag andas, jobbar och skriver yoga 24-7 och jag behöver cykla skallen i bitar emellanåt för att inte helt flumma iväg och bli ett med kosmos i förtid. Än har jag saker att göra innan jag helt uppgår i alltet nämligen… Ha ha denna kvinnan behöver hålla fötterna på jorden. Sparar dessutom lite på yogaorden till boken ”tvåan”. Släpper tre bilder av tusen från förra fotograferingen i solnedgången. Ha en bra tisdag/Jona

Hey September

Första september började i skogen och slutade här på den vida vidden. Vi fick en fin kväll med picninc, yoga & bokfotografering till ”tvåan”. Vissa platser på jorden är särskilt intagande och vackra, borgruinen i Skanör är en sådan magisk plats. Ska bli spännande att se hur de riktiga bilderna blir. Tack och god natt!

en bokbild som inte kommer att användas

Sue o jag vilar i vitsippehavet. Boken ”tvåan” kommer ut lagom till jul, men eftersom jag har svårt att hålla mig länge, kommer här en liten bild, som inte kommer att tryckas. Jo det var både mysig och skönt tills fotografen tyckte jag skulle ha skorna under huvudet så att blixten inte träffade rakt i näsborrarna.

I dag har av varit en extra rolig dag i livet av yoga-simma-springa-cykla. Äntligen äntligen har vi startat med kundaliniyoga och meditation i Malmö i mysig sal med havsutsikt. Nytt och spännande. Vi var alla helt inne i yogan direkt, kul med så dedikerade elever på en introduktionskurs. Denna grupp kommer att levitera innan juni var så säkra. Mer positivt i dag var att löpsteget var ovanligt lätt och simningen flöt utan några drunkningsolyckor. Ge mig några år till, så kan jag nog komma i form tills jag fyller femti.

Puss o gonatt – i morgon far jag till Mallorca över helgen bara. Tävling på gång.

vitsippor, mungbönor och en finsk dikt

Denna väna kvinna i vitsippsbacken är Ulrika – min kära kamrat och fotograf.

Den gamla bäckens sorl
där förr med liten fot man vadat,
och kottar glida lät
på varsam virvelbölja.
Och samma stenar än,
och nästan samma bro
och nästan samma planka
från vilken man sig speglad såg
i bäckens mjuka vatten. – Elmer Diktonius

Plötsligt från ingenstans dyker en gammal dikt upp i skallen. Snappade upp den som 11-åring någonting när jag spelade ”barnstjärna” i en finsk ungdomsfilm, som heter Bäcken. Fick googla upp författaren, född i Helisingfors- död i Grankulla. Mina hemtrakter. Undrar i vilken del av hjärnan diktoniusdikten gömt sig fram tills i dag. Känner mig fångad av våren. Fastnar lätt kvar i stunden, mediterar länge och får rycka mig loss med krafttag för att hinna dit jag bör hinna för att göra alla viktiga myndiga saker. Våren är obeskrivlig, ofattbar, oförstörbar.