glider bland tyngder och hav

Vem är jag, vad är målet, vad är mitt nästa steg och dylika retoriska frågor poppade upp lite lätt i sinnet på morgonkvisten. Intressant att vakna med  radion på full volym inne i hjärnan. Ingenting händer när man tänker tänkte jag och slutade därmed att tänka.

Stack till Trelleborg. Mina simkamrater tycker fortfarande att det är sommarlov, så jag fick paddla på själv. Satte på autopiloten och betade av passet meter för meter. Efter ett tag kände jag att vattnet var otroligt mjukt denna morgon – och av perfekt temperatur. Kände hur jag svävade fram – lätt och friktionsfritt. Friktionsfritt händer ytterst sällan, då jag inte är född delfin direkt. Några varv vikter på gymmet efter det.

Lunchen bestod av åtta bitar i SOLEN med delar av familjen som aldrig tackar nej när mamman bjuder på mat. Jag älskar sjögräs och rödlök därtill.

Dagens mest otippade. Bikinin åkte på. Maneterna är gigantiska nu, de har växt flera centimeter på en vecka. Gled runt och viftade på tårna och passade mig noga för att inte trilla i havet. 14 grader är iofs inte panikkallt, men ändå… Sen blev det lite bråttom till yobbet.

Kvällsvad intas nu klockan 22:13… Sen ska jag packa plus montera ner vissa delar av cykeln och stoppa ner den i sin egen röda resväska. I morgon flyger vi norrut för läger med brudarna i Borlänge. Ska bli grymt!

Point of no return – hösten är på gång. Svanarna på sjön verkar inte bry sig.

Hej och hå, lev, andas

Jona

Havet är som mitt sinne

Ulrika Vendelbo tog bilderna den 9 september i Skanör.

Sommaren med brädan har varit fantastiskt fin, känner hur jag mer och mer blir ett havet. Gränsen mellan kropp och hav är inte längre lika tydlig. Men jag har mycket kvar att lära mig. Att inte försöka trycka in mig i en för trång låda och fram för allt att öva mig i oändligt tålamod. Som lärare vill jag gärna pressa ner enorma mängder kunskap i halsen på folk istället för att ge en nyckel i taget.

I söndagens solnedgången tog jag sommarens sista tur– i bikini i alla fall. Jo, för jag kastade faktiskt bikinin direkt efteråt . Sedan kom stormen och rörde upp havet, kastade upp maneterna i tången.

Det har blåst på bra sedan dess. Även i mitt sinne. Stunder av klarsyn varvas med ögonblick av totalt kaos. Stillhet och Storm. Jobbar och skriver och håller massa yoga. Turbulenta dagar med många möten, högar av obesvarade mejl och missade samtal ger mig dåligt samvete. Jobbar på att sortera. Försöker hänga med, hålla mig på brädan, jobba mig igenom. Gillar när det blåser.

Just nu sitter jag i soffan med  en jättekopp te och det känns hyfsat stabilt. Vilar med benen i högläge. Camilla var här nyss och jag fick ett par nya kompressionsstrumpor som jag testar nu. Bra grejor, som kan öka blodflödet och förbättra återhämtningen.

Önskar er alla en vilsam kväll

Jona

havets harmoni

Maneterna bara flyter runt och är. Jag dök under ytan och försökte få en på bild men lyckades bara fånga en glimt. Det är många maneter i havet på vissa ställen just nu och jag är försiktig med paddeln. Det känns fint&meditativt att glida fram på ytan och medvetet placera paddeln mellan maneterna istället för att bara slafsa fram och göra soppa av alltihop. Vill inte störa havets harmoni. Andra september och sjutton grader i vattnet. Tack för mig och ha en bra fredag/Jona

Ocean Rape

Hej govänner jag är i Höllviken nu! Lycklig av att vara hemma kastar jag mig ut i havet bara för att sekunden senare rulla runt bland tång och sand. Vågen tar mig och jag flyger som en vante av brädan, vältrar runt i tången. Sitter på strandkanten, och skrattar åt mig själv. Jag borde ha anat oråd. Vinden och vågorna hördes hela vägen upp till huset och jag fick jobba för att inte välta både bräda&mig på vägen ner till stranden. Jag har en SUP-bräda (Stand up paddle board), som är byggd för lugna vatten och tanken är att man ska glida runt och se lite läcker ut. Idag var det inte tal om att stå upp och paddla med paddel utan jag fick ligga ner på mage och använda armarna när jag skulle ut. Sen blev jag blästrad och tångbadad och såg knappast läcker ut, men jag fick känna på hur det är att surfa på riktigt. Jippiii jeyyy! Några sekunder tills man flög av igen och fick tugga tång. ÄLSKAR havets vågor och känner mig VILD!

fridfull fredag på havet

I dag har varit en bättre än bra dag. För det första. Inget regn under yogalektionen. Jag står på god fot med vädrets makter. Under de 8 år som jag haft yoga ute har det aldrig regnat på oss i gläntan. Inte heller i dag. Ösregn innan och ösregn efter, men uppehåll mellan 8:45-10. Efter yogan stack jag direkt ut och sprang. Sprang fritt och utan klocka. Benen kändes levande och hjärtat fyllt av glädje. Blir mer och mer av den varan känner jag, den fria träningen, naken träning utan elektronik. Jag har inte ens hastighetsmätare på min tempocykel, vilket nog måste betecknas som extremt våghalsigt i triathlonbranchen. Drillar min kopp istället, så den ska bli en välkalibrerad intuitiv maskin.

Sedan blev det ingen mer träning, måste vila upp mig lite inför söndagens tävling i Helsingborg nämligen. Tog brädan ut på paddeltur istället. Helt stilla, nästan tropiskt värme, fukt i luften. En strimma sol borrade sig igenom molntäcket. Jag mös. En bättre än bra dag i Höllviken by the beach är till sin ända. Mitt hjärta är till bredden fyllt av tacksamhet.

Frid Kärlek

Jona